Jag har haft några dagars bloggtorka, men här är jag igen med en rapport. Efter två veckors medicinerande så har magen blivit mycket bättre, även att den inte är helt okey. Jag slipper i alla fall att springa på toan stup i kvarten, vilket är en befrielse, men å andra sidan har jag fått halsbränna och sveda på tungan. Kortisontabletterna håller jag på att fasa ut genom att minska dosen varje vecka. Min magläkare ringde igår och när han hört sig för om hur läget var, så föreslog han en ändring på min medicin. Jag har tidigare lokalbehandlat med Pentasa-Clysma på morgonen och Pred-Clysma på kvällen. Nu slipper jag morgondosen och jag ska istället köra varannan dag Pred-Clysma och varannan dag Pentasa-Clysma för att ytterligare få en minskning av kortisonet, då han trodde att min halsbränna etc. beror på kortisondosen. Däremot ska jag stå kvar på 800mg Asacol morgon och kväll.

Både maken och jag har reagerat på att jag vilken effekt kortisonet har haft på mina utbrändhetssymtom. Jag som under fyra års tid har haft ett helsike att ta mig ur sängen på morgonen får nu vakna pigg och känna mig utvilad och på bra humör. En jättego känsla som jag nästan hade glömt bort hur den kändes. Den varar inte för evigt, men just nu känns det bra att få lite konstgjord andning och slippa den förlamade tröttheten ett tag.

Postat av Annelie 10:06 Kategori Dagboken , IBD , Allmänt , Utbrändhet