Annelies Blogg

Regeringens föreslagna regler drabbar oss sjuka dubbelt upp. I en debattartikel i dagens Aftonblad skriver Sven Otto Littorin att de som är arbetslösa och anmälda på Arbetsförmedlingen inte ska betala den höjda avgiften.

Men om du är sjuk och har blivit arbetslös under din sjukdomstid, så tvingas du att betala den, då du inte får anmäla dig som arbetssökande på Arbetsförmedlingen förrän den dagen du kan arbeta 25-100 %. Så är reglerna!

Att avgifterna höjs med bortåt 3600 kronor per år slår hårt för en som är sjuk och uppbär sjukpenning och ännu hårdare för den som uppbär tillfällig sjukersättning. Ska vi tvingas välja mellan medicin och behandlingar eller A-kassa? Hur många som uppbär sjukersättning kommer på detta sätt att tvingas ur A-kassan?

Inte nog med detta så ändras även den s.k. ramtiden för överhoppningsbar tid till 5 år, vilket gör att du som varit sjuk mer en fem år inte uppfyller arbetsvillkoret för att vara berättigad till A-kassa, den dagen du blir frisk och fortfarande inte har ett jobb.

Är du dessutom som jag en f.d. företagare och tillhör Småföretagarnas A-kassa, så betalar vi in hela vår avgift till A-kassan senast januari varje år och då blir det en extra fin julklapp i år när fakturan dimper ner på bortåt 4776 kronor. Jag ska önska mig en guldram i julklapp, så att jag kan rama in fakturan och sätta den på väggen med texten 2006 Års Julklapp från Alliansen.

Sven Otto Littorins debattartikel i Aftonbladet

Idag har det varit en riktigt härlig dag, och en riktig måbra-dag.

Jag har nyfiket väntat på ett par helskodda ridbyxor som jag ropade in i helgen på Tradera, och idag dök avin upp. Jag kunde inte hejda mig, utan stack iväg med en gång och hämtade dem. Byxorna var jättefina, men tyvärr minst en storlek för små, trots att det egentligen var min storlek Men så är det när man har lagt på sig ett antal kg och fortfarande är kvar i tänket på den gamla storleken. Så nu är det bara att se om någon annan kan ha dem eller sätta ut dem på Tradera igen.

Efter lunch så åkte Lena och jag ut till stallet och där möttes vi av två gnäggande hästar när vi klev ur bilen. Efter lite rykt och sadlande så var det dags för ridning. Det var lika härligt att rida idag, som gångerna innan och jag är så glad att jag tog upp mitt gamla intresse. Ringrostigheten börjar ge med sig för varje gång jag rider, förutom på en punkt. Stelheten i kroppen när jag ska sitta upp, klart jag är inte 20 längre.

Idag hade vi kaffe med oss och när vi hade gjort i ordning hästarna och släppt ut dem i hagen igen, så gick vi ner till Hjorten och njöt av kaffe och mörk choklad och den vackra vyn. Kunde inte låta blir att knäppa ett par kort. På väg hem, så åkte vi för kolla om adressen till en ridbutik som jag hade hittat på nätet stämde och det gjorde det. Jag kom hem med ett par termoridstövlar till vintern.

Kvällen blev en riktig skönhetskväll med ansiktsmask, fotbad och en ljuvlig bodylotion, nu väntar sista kapitlen i “En brors berättelse” innan ögonlocken faller ner.

Dessa foton har jag tagit runt Lillön. För en större storlek, klicka på respektive bild.

I mitt förra dagboksinlägg, skrev jag att jag skulle minska ner kortisondosen den dagen. Men det blev inte långvarigt. Förra tisdagen så fick jag ringa upp medicinmottagningen igen för att höra mig för om jag kunde ändra något i medicineringen, då tecknen på att inflammationen fortfarande är aktiv bara ökar ökade i takt med att jag minskar minskade medicindoserna. Kontentan blev att jag fick öka upp kortisonet. Lite har detta hjälpt men inte tillräckligt, men nu avvaktar jag till torsdag då min läkare ska ringa mig igen. Jag blöder fortfarande, har ont i kroppen och i lederna och brottas med tröttheten.

Detta ihop med mina utbrändhetens vardag har gjort att jag inte haft så mycket ork kvar till annat, bl. a. skriva här på bloggen. Det har blivit några promenader på Gränsö under veckan, men inte i den vanliga utsträckningen. I söndags var jag och Lena ute och red igen och det gjorde susen för själen. Idag, så har jag plockat lite här hemma, och bytt ut två persiennsnören i vardagsrummet. Nu ikväll var min ena bror med mig och hämtade två fotöljer som vi köpt. Nu ska gästrummet fixas i ordning, bokhyllan ska målas om, soffan ska få ett överdrag som matchar fotöljerna. Ja inte omedelbart bums, utan när ork och lust finns.

Främlingsfientligheten breder ut sig i Sverige, inte minst efter årets val. Behovet av kunskap om de högerextrema grupperna är större än någonsin. Därför har Expressen i samarbete med den antirasistiska tidningen Expo och bokförlaget Natur och Kultur gjort en specialtidning som på djupet granskar och belyser rasistiska och högerextrema strömningar.

Tummen upp för Expressen m.fl. för detta samarbete, vilket jag tycker är ett jättebra initiativ. Vill du ha denna gratistidning, så klicka på länken nedan och läs hela artikeln.

Du kan beställa tidningen gratis

2006-10-07 14:30

Jag har låtit gårdagens politiska avslöjanden smälta in över natten. Ja, vad tycker jag om det idag. Jo, det ser nog rätt bra ut på papperet, men hur det sedan ska gå när dessa fyra partier ska regera ihop återstå att se. Kanske lyckas de, kanske inte.

Fredrik Reinfeldt plockade fram ett ess ur rockärmen och en joker. Carl Bildt blir Sveriges nya utrikesminister. Det hade jag själv inte tippat att han skulle tacka ja till denna post, när han tidigare varit statsminister. Men jag är faktiskt glad att han gjorde det. Inte för att jag själv ville ha en borgerlig regering, men nu när vi ändå fått det så är det bra att rätt man hamnar på rätt plats. En mer kompentent person på utrikesfronten, finns inte på den borgerliga sidan. Jag vet att det spekulerades en hel del i vem som skulle få den posten på nätet, och att Lars Lejonborgs namn nämndes i detta sammanhang. Men skulle så skett så hade det varit lika bra att Sverige lade ner sin utrikespolitik. Då hade det varit bättre att borgarna bett Jan Eliasson att stanna kvar på sin post.

Jokern är Anders Borg som valdes till finansminister. Det är ett utomordentligt bra val med tanke på hans bakgrund. För det kan inte vara till nackdel att ha en nationalekonom på den posten och som dessutom har lite arbetslivserfarenhet med sig i bagaget. Det grunkades i det röda lägret att han inte är folkvald, men vad spelar det för roll? För mig är det självklart att en person som ska inneha en sådan viktig post som finansminister också ska besitta den ekonomiska kompetensen.

En extra eloge måste jag också ge Aliansen för det nytänkande som de uppvisar, när de ger två HBT-personer och en svart kvinna född i Kongo ministerposter. Grattis Andreas Carlgren, Nyamko Sabuni och Tobias Billström, kör hårt!

Ja, avslutningsvis hoppas jag på att jobben börjar hagla ner, innan försämringen görs i A-kassan. Så att maken hinner få ett jobb innan svångremmen dras åt ännu mer för oss.

Jag har placerat min blogg i Västervik på bloggkartan.se

2006-10-06 8:55

Så var det torsdag igen, vilket innebär att minska kortisondosen till en tablett om dagen. Under förmiddagen så var jag en sväng hos mina föräldrar. Kom hem igen vid lunchtid och fixade ihop mig en tonfisksallad. Sedan blev det en tur ut till Gränsö och även idag så var fikat med i ryggsäcken. Kameran som så gott som alltid är med, fick ligga orörd i fickan då jag inte hittade något motiv som jag ville föreviga. Maken fixade middagen när vi kom hem, raggmunk med fläsk. Funkar nu bra för magen sedan jag bytte ut mjölken mot laktosfri. Ikväll blir det att titta på Efterlyst och Insider, och sedan lite läsning. Jag har precis börjat att läsa boken En brors berättelse av Rickard Pelzer (Bror till Dave Pelzer som skrev Pojken som kallades Det mfl). Återkommer till den när jag läst den färdigt.

Idag när Lena och jag var ute och red, så hade det kunnat gå riktigt galet. Vi kom ridande på grusvägen och just när vi passerade en tomt så upptäckte Lena att det satt en karl på en stol med ett gevär i den trädgården och siktade. Jag är lite halvblind av mig, så jag såg inte skytten, men däremot upptäckte jag tavlan han siktade på. Vi var precis i linje med tavlan när det sa PANG! Hästarna hoppade högt och Lenas häst blev så rädd att hon tog ett skutt över dikeskanten och hamnade på fältet intill. Tur nog höll sig Lena kvar trots att hon i hoppet tappade stigbygeln.

Vi fortsatte vår ridtur, men vi var tvunga att rida förbi skyttens tomt igen på hemvägen, för att komma till stallet. Vi viftade med armarna och ropade åt skytten att vi ville rida förbi och vi såg också att han reste sig från stolen, så vi fortsatte att rida fram längst vägen. Båda var vi frågande över vart han tagit vägen. När vi kom närmre så upptäckte vi att han låg i gräset och siktade mot tavlan igen. Eftersom han hade hörselskydd på sig så hörde han oss inte. Turligt nog var skytten rätt gammal, så han tog lång tid på sig när han siktade, så vi hann denna gång att rida undan bakom en lada, och det dämpade smällen lite så hästarna blev inte lika rädda.

Jag som är uppväxt vid en skjutbana och själv varit skytt och själv har nära och kära som jagar har aldrig tidigare varken hört eller sett att någon skjuter in sitt jaktvapen på en tomt alldeles intill en allmän väg.

Tänk om det suttit en spik eller metallbit eller dyligt i plankan som höll tavlan, eller om skytten bommat och träffat en sten istället, om den oturen varit framme så kunde en rikoschett skadat oss eller hästarna. Vart tog kulan vägen när den gått igenom tavlan?

Förutom denna incidens så var ridturen kanonhärlig. Vi red i över en timme och det kändes när jag steg av både i baken och i benen.

Under förmiddagen idag, så tvättade och plockade vi undan våra trädgårdsmöbler, grill, urnor och blomkrukor på terassen. Sedan rev vårt partytält. Ja, partytält ja. Ett äckligt fult ett, som var randigt i vitt och grönt. Vi köpte det för en billig penning på Biltema, för att skydda möblerna tills vi får vårt permanenta tak över terassen. När vi nu får det? Vi skulle ha fått både nytt staket och tak innan semestern, men det har blivit försenat pga av byggboomen i stan. Vi får hoppas att vi får det innan nästa års semester för partytältet åkte i sopcontainen och jag tänker inte köpa ett till.

Under eftermiddagen blev det som vanligt en tur ut till Gränsö. Just nu saknar jag rådjuren när jag vandrar där ute. För det är ett tag sedan vi såg några runt leden. Jag älskar att studera dem, för de är så vackra. Ja, egentligen var det inte mycket av det vilda djurlivet alls idag. Tom fåglarna var tystare än vanligt.