Idag när Lena och jag var ute och red, så hade det kunnat gå riktigt galet. Vi kom ridande på grusvägen och just när vi passerade en tomt så upptäckte Lena att det satt en karl på en stol med ett gevär i den trädgården och siktade. Jag är lite halvblind av mig, så jag såg inte skytten, men däremot upptäckte jag tavlan han siktade på. Vi var precis i linje med tavlan när det sa PANG! Hästarna hoppade högt och Lenas häst blev så rädd att hon tog ett skutt över dikeskanten och hamnade på fältet intill. Tur nog höll sig Lena kvar trots att hon i hoppet tappade stigbygeln.

Vi fortsatte vår ridtur, men vi var tvunga att rida förbi skyttens tomt igen på hemvägen, för att komma till stallet. Vi viftade med armarna och ropade åt skytten att vi ville rida förbi och vi såg också att han reste sig från stolen, så vi fortsatte att rida fram längst vägen. Båda var vi frågande över vart han tagit vägen. När vi kom närmre så upptäckte vi att han låg i gräset och siktade mot tavlan igen. Eftersom han hade hörselskydd på sig så hörde han oss inte. Turligt nog var skytten rätt gammal, så han tog lång tid på sig när han siktade, så vi hann denna gång att rida undan bakom en lada, och det dämpade smällen lite så hästarna blev inte lika rädda.

Jag som är uppväxt vid en skjutbana och själv varit skytt och själv har nära och kära som jagar har aldrig tidigare varken hört eller sett att någon skjuter in sitt jaktvapen på en tomt alldeles intill en allmän väg.

Tänk om det suttit en spik eller metallbit eller dyligt i plankan som höll tavlan, eller om skytten bommat och träffat en sten istället, om den oturen varit framme så kunde en rikoschett skadat oss eller hästarna. Vart tog kulan vägen när den gått igenom tavlan?

Förutom denna incidens så var ridturen kanonhärlig. Vi red i över en timme och det kändes när jag steg av både i baken och i benen.

Postat av Annelie 23:10 Kategori Dagboken , Djur/Natur , Allmänt