15 Jan 2007
Idag hade jag ett mycket intressant samtal med min terapeut. Upprinnelsen till ämnet vi skulle ta upp idag var att jag tills idag skulle identifiera situationer där jag upptäcker att jag fortfarande har svårt att säga ordet NEJ. Under hela veckan som gått så har jag inte haft några som helst problem. Men igår upptäckte jag att den person som jag har svårast att säga nej till, är mig själv.
Det var när jag igår satt framför datorn och uppdaterade bloggens programvara etc, som jag upptäckte att jag helt körde över mig själv i jakten på att få allt att fungera och bli klart. Förr kunde jag tillbringa 16-18 timmar per dag framför datorn, men idag så kan jag inte inte sitta mer än någon timme förrän trycket i huvudet börjar och sedan kommer illamåendet som ett brev på posten. Men, jag kan inte stoppa och säga till mig själv “-Nu räcker det för idag!”, utan den “för–skade” arbetsnarkomanen tittar fram igen och ska helt enkelt göra allt färdigt.
Hur som helst, min terapeut och jag var helt överens om att jag måste jobba med att släppa taget när saker och ting är halvfärdiga, för allt behöver inte bli klart bums. Jag måste träna mig i att avbryta mitt arbete, genom att ofta ta pausar och köra andningsövningar för att fokusera inåt istället en stund. Jag ska framöver ut och arbetsträna och kan jag inte lära mig att själv avbyta mitt jobb, så är risken stor att jag kör huvudet rakt in i väggen igen och det vill jag inte.
Jag har tidigare haft hjälp av en timer, och vid datorn använde jag påminnelse-funktionen i Outlock för att bli påmind var trettionde minut om att ta paus. Men problemet var att när jag inte använt datorn på några dagar så var det en mängd påminnelser att klicka ner, så jag tog bort det. Men vi var överens om att jag behöver ha någon slags påminnelsefunktion som hjälper mig på traven. Nu har jag hittat ett programmet Workrave, som jag tror kan hjälpa mig att avbryta. Tillskillnad mot Outlock, så slipper jag en massa popuprutor om datorn varit avstängd en tid och det finns en massa användbara finesser. Läs mer i nästa inlägg.
Andra bloggar om: dataprogram, pausprogram, workrave, utbrändhet
30 april 2007 kl: 22:11
Hej Anneli
Har googlat in på din sida, för att jag googlade om utbrändhet. Har svårt för att erkänna för mig själv men jag tror att nåt är fel, jag är så trött och omotiverad. Jag har massa att se fram emot både på det privata planet och jobbmässigt, det går bra för mig på jobbet och jag har en resa framför mig som kommer bli hur bra som helst men jag har ingen ork ingen lust till nåt. Jag har alltid problem med magen jag har ont i huvudet och på sistone har jag varit så trött, osver jätte bra men är alltid trött. I bland känns det bra kanbske jag förnekar men i bland bara stirrar jag ralt fram och kan inte ens komma på vad ja ska ta på mig för kläder i dag. Har haft problem med maten de senase 2 åren och avrit väldigt nere, känner en inre press heöa tiden. Vet ej bad ja ska göra, vill inte va sjukskriven och som sagt i bland känns allt så bra men lika fort känns det bara piss.
Kan sova ut i flera timmar men är ändå seg. Mår illa i bland, hade migrän för ett par dagar sen nu har jag nån konstog huvudvärk osm inte ger sig, hjärtklappning i bland. Vad ska jag göra???
Tacksam för nåt svar eller råd.
Hälsar Cicci
8 maj 2007 kl: 19:32
Hej Cicci!
Ursäkta ett sent svar på ditt inlägg! Jag har inte haft tid att gå in på bloggen.
Jag hoppas att du kanske mår lite bättre, men om det fortfarande är som du beskriver, så tycker jag att det är nog dax att du sätter ner foten och går till doktorn!
Du har bara ett liv och det ska du vara rädd om. Det är så att ju längre ner i botten du kör dig, desto längre tid krävs för rehabilitering. Du ska veta att du är inte ensam om att inte vilja vara sjukskriven, det ville inte jag heller och jag tror inte någon av oss som närmar oss väggen har i åtanke att sjukskriva oss, utan vi jobbar på tills systemet brakar ihop helt. Vi vill alltid vara duktiga och vi ska klara av allt själva. Men detta rår vi inte på själv utan vi måste ha proffessionell hjälp och ju förr destå bättre, då kommer du snabbare tillbaka.
Så mitt råd är först och främst att kontakta en läkare, berätta för denne det du berättat här och be om hjälp till att få komma till en terapeut som kan ge dig verktyg att jobba med. Anser läkaren att du behöver vara sjukskriven, var då det och försök att acceptera att så här är läget just nu. Det blir bättre! Använd tiden till att läka genom att koppla bort kraven, lär dig avslappningsövningar, ut i naturen och gör sådant som du tycker om.
Skriv gärna och tala om hur det gick!
Var rädd om dig!
Kram
Annelie