2 Feb 2007
Det går lite upp och ner med bloggskrivandet på denna blogg för tillfället. Just nu beror det inte på att jag mår sämre eller så utan snarare tvärtom för här känns livet så mycket lättare.
Vad har hänt sedan sist? Jo, jag slutade helt med Mirtazapinet för två veckor sedan och det känns jättebra. Jag har till makens stora glädje (jag har märkt det själv också) hittat tillbaka till skrattet och det känns kanon. Att kunna skratta så att magen krampar. Det är inte bara skrattet som har kommit tillbaka utan även förmågan till att bli arg. Som det varit nu i flera år, så har det känts som om jag gått i en grå trumma avstängd från mina egna känslor. Frustrerad över att jag inte kände igen mig själv, saknat min drivkraft, mina känslor och rörelsefriheten etc. Jag har sista tiden fått lättare att röra mig ute, syn- och ljudintrycken har blivit lite lättare att hantera.
Även magen är bättre, blöder inte längre. Pratade med sköterskan på Medicinmottagningen om hon kunde kolla med min magdoktor om jag kan minska ner kortisonet och få nya recept. Recepten har kommit, men inget svar på hur jag ska göra med kortisonet. Men jag fick i alla fall reda på att en coloskopi är inplanerad under denna månad.
Här hemma har jag fått mera lust till att fixa i ordning. Just nu är det badrummet som håller på att piffas till. Vaktmästaren har fått bära in ett badkar till oss. Nya mattor och badlakan i vinrött och ett nytt badrumsset med glashylla, handduksstång, toarullehållare och krokar i rostfritt och även en fönsterhylla har kommit upp. Nu står ett pelarbord och ett par solskydd och väntar på att bli målade vita.
Förra lördagskvällen så var vi ett gäng på discobowling och efter bowlingen så gick vi till en kvarterskrog och åt lite och kastade pil. Det fungerade ganska bra, förutom att jag i bowlinghallen mådde riktigt illa. Det blev lite för mycket med dunkande musik och blinkade diskobelysning för min skalle.
Ett brev damp ner i veckan från min nya FK-handläggare om ett rehabmöte i mitten av månaden. Jag har inte varit på något rehabmöte sedan november 2005. Eftersom jag då hade sålt mitt företag och blivit arbetslös på kuppen, så ramlade jag mellan stolarna. FK kunde inte köpa in rehabileringstjänster till mig och jag ansågs inte vara så pass bra att det var dags för arbetslivsinriktad rehabilitering. Men nu hoppas jag att det kommer att hända något. JAG VILL, JAG VILL, JAG VILL…
Andra bloggar om: dagbok, utbrändhet, utmattningsdepression, ibd, antidepressiva
2 februari 2007 kl: 12:45
Så kul att läsa att du mår bättre. Håller alla tummar jag har att det håller i sig länge!
Kram K
5 februari 2007 kl: 0:16
Hejsan! Hamnade på din blogg av en slump och lustigt nog ska jag göra en koloskopi/coloskopi imorrn! Tror du jag längtar - nä, skulle inte tro det. Men det är ett nödvändigt ont för mig. Mycket krångel med magen, lång historia. Läste att du har en implanerad. Jag sitter uppe sent därför att jag har nu tryckt i mig två liter Laxabon och inget har hänt! Under hela dagen! Har rört på mig och det är jätteskumt. Så jag väntar på - hm - resultatet. Jag hoppas att det går bra för dig med din koloskopi! Varma styrkekramar Bloggerlina
5 februari 2007 kl: 14:20
Tack K! Jo, jag håller både händer och fötter här, men just nu så känns det fantastiskt bra.
Bloggerlina! Roligt att du hittade hit. Visst är det så att undersökningen inte är den roligaste att göra, men det brukar gå rätt så snabbt. Lycka till i morgon.
Kram
Annelie
16 maj 2007 kl: 17:51
Nu måste jag skriva ett inlägg.
Vi borde lägga mera tid på att finna konstruktiva lösningar än på att kritisera den ena eller andra ideologien för diverse oförrätter. Då skulle vi göra en faslig nytta. Jag har till min gädje sett att effektiva små rådgivningbyråer nu kommer upp och går in i företag och organisationer för att tidigt vägleda personal innan det blir fel och att låta dem fråga erfarna rådgivare. www.xxx-xxxxxx.se är en av dessa rådgivningsbyråer, men det finns ett antal andra. Jag tror att vi alla kan hålla med om att det är värdefullast att redan i arbetssituationen ge råd och bra personliga tips så att den anställde i god tid bättre kan se värdet av sin roll, uppskatta sig själv och analysera de goda & dåliga signalerna och omständigheterna på jobbet. Det här är alltså motsatsen till att förtränga. Om allt bara blir en våt filt så ser man inte det som är bra och då kommer de negativa tankarna, ekorrhjulet börjar snurra och utbrändheten blir ett brev på posten. Jag är absolut övertygad om att facket har en viktig HELT NY FRAMTIDSROLL att spela här. Att anordna kurser och seminarier med hjälp av professionellt folk inom psykoterapin, så att den anställde kan värdera sig själv och sin insats precis som man är och gör. Att lära sig minska egna överkrav, stress och otillräcklighet är annat viktigt för att klara sin vardag. Jag tror detta kommer stort nu på 2000 talet för varken fack, nation, organisation eller företag har på sikt råd med den ökande utslagningen på jobbet. Skulle vara kul med en diskussion i detta ämne som intresserar mig mycket. MVH John
28 maj 2007 kl: 18:26
Hej John!
Det är många lycksökare som sett att de kan tjäna stora pengar på andras olycka och det får mig att må illa. Jag vill inte ha reklam om webbplatser på min blogg, där det inte framgår att det är ett seriöst företag som står bakom den. Den webbplats som du har länkat till har jag därför tagit bort, dels pga av att det inte framgår vad detta egentligen är för företag, vem som står bakom och hur de arbetar. Psykoterapeut är en skyddad titel, och här framgår inte om personerna bakom siten verkligen är leg. psykoterapeut.
Eftersom jag har hittat exakt samma kommentar från dig på en annan blogg, så undrar jag hur seriös du är i att verkligen få igång en diskussion i detta ämne eller om det bara är för att göra reklam för webbplatsen.
Annelie