7 Feb 2007
Förstärker antidepressiv medicin utbrändheten? Ja, den frågan har jag reflekterat över idag. Anledningen till det är att jag nu är inne på tredje veckan utan Mirtazapin och jag upptäcker att fler och fler positiva saker har skett/sker med mitt mående. Jag är helt plötsligt morgonpigg, har lust att göra saker, gladare, humöret tillbaka, klarare i huvudet, lättare att vistas i miljöer med mycket syn- och ljud intryck etc. Vad hade hänt om medicinen i mitt fall hade satts ut tidigare? Hade jag varit tillbaka på banan då? Hade jag haft mitt företag kvar? Försöker att kasta de tankarna över axeln, men det är inte lätt. För det är som sagt ett antal år som passerat sedan jag insjuknade. Närmare 4,5 år av mitt liv.
Jag är inte emot att äta antidepressiv medicin när man behöver den och de gjorde jag verkligen när den sattes in. Vem vet jag kanske hamnar där igen. Men det som kretsar i mitt huvud det är; Vem ska följa upp medicineringen? Är det jag som patient som ska ha full koll på alla biverkningar som står i Fass och som inte står där? Är det jag som patient som ska förstå att när inte mående blir bättre så kan det bero på medicinen? Är det jag som patient som ska ifrågasätta om dosen är lämplig? Är det jag som patient som ska veta när jag borde vara färdigbehandlad? Mitt svar är nej! Det måste vara behandlande läkare som ska följa upp ordinerad behandling.
För att återgå till inläggets rubrik, så hittade jag detta på Stressmottagningens hemsida
Det finns ingen vetenskapligt utprövad behandling för depressioner som framkallats av arbetsrelaterad stress. De kliniska erfarenheter som olika behandlare har redovisat talar för att utmattningsdepressionen ofta blir långvarig. Även om det inte finns några säkra belägg för att att antidepressiva läkemedel hjälper, kan det finnas anledning att pröva i de fall där depressionssymtomen är uttalade.
Det kanske är så att antidepressiv medicin endast ska ges i ett inledningsskede av utbrändheten och då endast till dem som också uppfyller depressionssymtomen för att sedan fasa ut dem. Många av de symtom som man uppvisar vid depression och utbrändhet är också symtom på en del av de biverkningar som antidepressiva läkemedel kan ge enligt Fass. Tilläggas ska att inte alla biverkningar finns med i Fass, går man in på Kilen Konsumentinstitutet Läkemedel och hälsa, så finns fler biverkningar inrapporterade.
Är våra utbrändhetssymtom som inte vill ge med sig snarare biverkningar på våra läkemedel som vi stoppar i oss. Förstärker dessa mediciner de kognitiva symtomen, tröttheten, ångesten etc. och på så sätt även förlänger sjukskrivningstiden?
Jag tycker att det är av största vikt att forskning inleds på detta område. Som det verkar just nu så vi utbrända själar försökskaniner och det känns inte bra.
Andra bloggar om: antidepressiva läkemedel, läkemedel, depressionsbehandling, utmattningsdepression, utbrändhet
7 februari 2007 kl: 22:44
Så kul att läsa att du mår så mycket bättre. Försök att inte fundera “bakåt” - tänk framåt! (Lätt för mig att säga). Jag blir mer och mer övertygad när jag läser din text att jag gjorde rätt, när psykiatrikern ville att jag skulle ta sådana mediciner och jag vägrade. Mitt problem skulle inte ändras. Min magsäck skulle inte komma tillbaka och jag skulle inte kunna äta som vanligt igen bara för att jag stoppade i mig en massa piller. Mina problem skulle kvarstå, det fattade inte han! (Enl. mig). När jag inte får i mig tillräckligt med näring fungerar inte hjärnan, får jag i mig näring kan jag tänka normalt - logiskt! Just nu mår jag skapligt, men det kommer som vanligt att variera.
Önskar att du får må bra framöver! Kram!
8 februari 2007 kl: 8:02
Nä, jag försöker att inte titta i backspegeln för mycket. Gjort är ju gjort och kan inte bli ogjort.
Jag gjorde som du i 4 månader, totalvägrade men sedan blev det operation övertalning av både FK-handläggaren, läkaren och den andra rehabpersonalen. Jag var rätt illa därann, om jag säger så.
Du har helt rätt i att dessa piller inte löser alla problem, vissa saker kan inte medicineras bort. Tex. förändringar i livet där man måste lära sig att acceptera sin situation.
Hoppas att du också får må bra framöver!
Kram
Annelie
26 februari 2007 kl: 15:44
Hej Annelie,
Jag är också utbränd sen ca 5 år. Ville bara säga att för mig var det bra med antidepressiva tabletter. Från början kändes det som det las ett brunnslock på djupen där nere. Man visste de fanns där men trillade inte i. Fick trappa upp medicinen till 3 och åt det några år. Men sen började jag känna som om jag inte kände tillräckligt. Hade väl vilat mina känslor tillräckligt länge. Äter nu en tablett om dan och det räcker. Det har inte hjälpt mot mitt utmattningssyndrom i någon större utsträckning men har hjälpt helhetsbilden. Från början sa man ju utmattningsdepression, förmodligen för att för en del av oss ingår depression i bilden. Vad som är hönan eller ägget i det fallet, är väl svårt att avgöra. Men däremot verkar det inte som om antidepressiva i sig är någon hjälp för utmattningssyndrom.
Puh, om det verkar osammanhängande, så ber jag om ursäkt, det tar på krafterna att skriva nu för tiden tyvärr.
Så var bara glad åt att de hjälper dig. Är också generellt emot tabletter i onödan, men jag vet ärligt talat om jag hade klarat mig utan.
26 februari 2007 kl: 15:56
Jaja, Ser att jag läste din blogg helt o hållet fel. Snacka om dålig koncentration! Det är så “deprimerande” att inte kunna lita på sig själv längre :-).
Det verkar inte gå att radera sitt eget inlägg. Det tycker jag det borde.
Känn det inte så som du kunde varit bättre tidigare, det anses ju att behandlingen måste vara långvarig för att ge önskat resultat. Dvs att man skall äta ett bra tag efter uppnått resultat. Men “lyckopillerna” är ju inte några lyckopiller utan tar bort både berg o dalar, så det är ju inte konstigt om du mår bättre.
27 februari 2007 kl: 23:39
Fia - Ja, koncentrationen spelar spratt med oss i mellan varven. Inte så mycket att göra åt än att låta tiden ha sin gång och vänta in den.
Jag håller med dig om att det borde gå att radera sina egna inlägg. Jag ska undersöka om den funktionen finns om jag lägger till en medlemsfuntion.
Nä, jag har inte fastnat i tanken på att jag kunde varit bättre utan det var mer en reflektion jag gjorde i och med att mitt mående blev så markant mycket bättre när jag efter fyra år slutade med tabletterna.
8 mars 2007 kl: 20:23
Ja ytterligare en i mängden av utbrända. Har nu varit hemma i 4 år och 4 månade och planeringen är 1.5 år till med sjukersättning.
Oj vad det är skönt att läsa era inlägg. Det blir AHA, javisst ja, hela tiden. Tack
8 mars 2007 kl: 22:26
Tack, Syster Yster. Vi har varit hemma i stort sätt lika länge, ser jag. Jag såg att du själv är bloggare, så jag lägger den i favoriter, så jag kan besöka dig.
29 augusti 2007 kl: 19:42
Jag tycker ditt inlägg är intressant och dessutom mycket viktigt. Upplever att antidepressiv medicin skrivs ut på lite vaga indikationer ibland - däribland just för utmattningsproblematik. Det här betyder inte att jag är motståndare till det utan att jag tycker att det är för dålig kontroll och även dålig uppföljning. Att patienten själv ska ta ansvar för när medicineringen är färdig är helt oacceptabelt. Skönt att du känner att det gick bra att sluta och jag förstår dina funderingar på om det hade förändrat något om du hade slutat tidigare. Dock tror jag att det är viktigt att hålla i huvudet att man fattar de beslut man i ett givet ögonblick, och utifrån de förutsättningar som gäller då, tror är bäst - alltså var det inte dags att sluta förrän när du gjorde det. Och ja - jag kan höra alla dina invändningar (som skulle kunna vara mina egna) om läkarna hade agerat annorlunda, om du kommit på iden tidigare att sluta, om om om. Men det hade kunnat ta fem år till också, eller hur?
18 april 2008 kl: 15:29
Hej!
Har ätit Mirtazapin halv tablett i 4dar nu när jag började o äta den medicin mot min depression så fick jag ont i halsen och täppt i näsan.
Min fråga är har någon av er fått dessa symptomer fy vad jobbigt jag har det just nu.
Hjälp
1 maj 2008 kl: 9:42
Hej Alma!
Näe, de symtomen känner jag inte igen.