Annelies Blogg

Jag har tidigare hört olika personers berättelser över hur de blivit bemötta i vården och jag har då tänkt “Gud så hemskt”, jag kan vara glad som har en jättebra tarmspecialist på sjukhuset och min gamla husläkare som tyvärr har slutat. Som patient vill man ha en läkare som verkligen inger förtroende, är lyhörd, tar ens symtom och mående på allvar, engagerar sig genom att ställa frågor. För mig och för de flesta patienter känns det tryggt att känna att läkaren engagerar sig i ens fall t.ex. genom att följa upp medicinordinationer vid insättande/utsättande via telefon eller återbesök mm för att kolla upp hur man svarar på behandlingen.

Det som jag kommer att skriva om i detta inlägg, hade jag från början inte tänkt ta upp här på bloggen. Inte än i alla fall. Men efter att ha vaknat två dagar på raken och känt mig mycket frustrerad och ledsen, och med en stark känsla att jag inte blir tagen på allvar av min nya läkare, så måste jag skriva av mig min frustration. Jag kan nämna att det inte är första gången denna känsla dyker upp med denne, utan snarare den tredje. Tidigare, så har jag sagt att jag ska ge h*n en chans, det kan vara jag som tolkar det så. Men nu är det nog, det blir ett läkarbyte för det är inte meningen att man ska må skit efter att ha träffat sin läkare.

Jag har sedan januari gått med ett så gott som dagligt illamående. Först tänkte jag på att det hade ett samband med mina måltider eller att jag ätit kortison länge. Men allt eftersom tiden har gått så har jag tagit bort saker i kosten som kan fresta på magen, och jag har även minskat mina kortisontabletter. Men mitt illamående blev inte bättre. Det tog lite tid innan jag kopplade ihop att mitt illamående kanske kunde ha med mina nack/ryggproblem att göra, men jag var inte säker. Jag får mellan varven problem med nacke och rygg, och nu hade jag en längre tid varit stel i nacken och haft småvärk som strålar uppåt bakhuvudet och från svanskotan och uppåt en bit längst ryggraden när jag sitter. Det fanns ett problem till och det var att maken och min syster också sagt åt mig att jag var svullen runt halsen och visst hade jag sett det själv, men jag skyllde på att det berodde på viktökningen i samband med kortisonet. Vad jag inte sa var att jag hade som ett tryck framtill på halsen, för jag ville inte oroa dem.

Jag vill inte ställa diagnos på mig själv så jag beställde en läkartid hos min husläkare för att jag ville kolla upp följande saker. Har illamåendet med nacken att göra eller beror det på något annat. Eftersom jag har haft värk i både leder och muskler i många år, även när inte min ulcerösa colit blommar, så ville jag också ha svar på om vi kunde reda ut var denna smärta kommer ifrån. Jag behövde också svar på vad halssvullnaden beror på. Dessutom ville jag ta reda på om den naprapat som vi har i stan fortfarande är ansluten till landstinget och sist men inte minst så ville jag be om jag fick kolla upp ifall mina vita blodkroppar har gått ner till normalvärde, för de låg över gränsvärdena i oktober.

På frågan hur jag mådde, så uppdaterade jag honom lite snabbt att mina utbrändhetssymtom blivit bättre sedan Mirtazapinet satts ut. Men nu var det illamåendet och nacken. Likaså undrade jag om vi kunde gå till botten med den muskel- och ledvärk som jag har haft så länge genom att ta reda på vad som ger upphov till den. Hör den ihop med UC:n eller inte. Det första jag fick till svar var att “alla har värk i kroppen”. Innan h*n fortsatte med att kroppen minsann inte var mekanisk, som man bara kunde lämna in på en verkstad och få den fixad. Den var mer komplicerad en så, den var en organisk mekanism. Ja, att kroppen är en organisk mekanism, det visste jag.

Men min nacke/rygg är mekanisk på det sättet att jag ibland blir sned i ryggen, jag får låsningar, nerver i kläm som jag behöver få hjälp att få loss på. Jag sa att mina nack/ryggproblem har jag haft sedan åttitalet då jag förstörde den i vården, och de är jag så van med att känna av i mellan varven. Min läkare konstaterade här utan att h*n någonsin undersökt min rygg att det inte var vården som hade förstört min rygg. Innan h*n fortsatte med frågan hur det kunde komma sig att inte arbetarna i gruvorna förstörde sina ryggar? Det fanns forskning som tydde på att det var inte gruvarbetet i sig. Snälla, tänkte jag innan jag kunde flika in att jag visste varför min rygg inte pallade med de tunga lyften inom vården. Precis som i gruvarbetarnas fall, som i mitt så handlar det om de kroppar vi har med oss sedan födseln. Men i slutänden, så var det belastningen med tunga lyft i gruvan eller inom vården som slutligen knäckte dem.

Utan att jag sa något fick jag vetskap om att man inte ska tro på allt man läser, och framförallt inte på det som journalister skriver om och man ska inte tro på allt man hör. Vem tror han att jag är, tänkte jag samtidigt som jag ägnade en liten tanke på alla de läkare och forskare som mellan varven uttalar sig som experter i media. Men då kom det, det var information från experter man skulle lyssna på. När det gällde det läsning, så var det de vetenskapliga magasinen som var att föredra. Likaså kunde man också titta på Fråga doktorn.

För att återgå till ryggraden så fick jag klart för mig att t.ex. kotorna inte kunde hamna på sned. När någon använder “sned”, det gör jag själv ibland och då istället för ordet förskjutet. Jag ställde motfrågan hur det kom sig då att experter använder uttrycken, t.ex. som när min sjukgymnast talade om att mitt bäcken var förskjutet? Jag fick då intrycket av att det var slarvigt uttryckt och att man själv skulle vara kritisk till vad som sades. Det var heller inte bra att gå och oroa sig, fortsatte h*n. Det gör jag inte svarade jag, det är därför jag kommer till dig, du är ju EXPERT.

Egentligen är inte min rygg något större problem, jag har lärt mig att leva med den, men det jag ville ha reda på det var om det fanns en koppling till illamåendet som nu dykt upp eller om illamåendet berodde på något annat. När jag nämnde att folk påtalar att jag är svullen frampå halsen och att jag ibland känner som spänningar framtill, som jag själv kopplat kommer från nacken. Så klämde h*n på min sköldkörtel och konstaterade att den var lite tjock. Tydligen kan en läkare avgöra att när en sköldkörtel som bedöms vara lite tjock, att det då är en normal tjocklek. Även att h*n inte tidigare hade gjort någon egen undersökning av den eller tagit prover för att utesluta t.ex. en underfunktion. Eller frågat om jag tidigare hört att jag har en tjock sköldkörtel. Vad vet jag? Men det verkar i mina ögon lite märkligt.

För nackens del gällde det, utan att ens ha undersökt den, inflammationshämmande läkemedel, sjukgymnastik och motion. Motionerar gör jag dagligen, och läkemedel i tablettform tyckte h*n inte var så bra i dagsläget då det kunde äventyra min tarm. Där kan jag ju hålla med, så det blev krämen Zon i stället. Muskelvärken kunde vara t.ex. fibromyalgi, sa h*n. Jag berättade att en person i min närhet som har fibromyalgi, har tryckt på en massa ställen på kroppen på mig, och sagt att hon trodde att jag har det.

Lite på pin tji frågade jag om fibromyalgi var en diagnos, trots att jag själv vet det. Jag ville kolla om det skulle komma några andra vetenskapliga rön. Eftersom som jag inte vill självdiagnosera mig, så undrade jag om han kunde kolla upp det. H*n satte sig mitt emot mig och klämde lite här och lite där, men inte var det på alla de 18 triggerpunk-
terna jag blivit informerad ska finnas på kroppen. Jo, jag hade fibromyalgiliknande värk, konstaterade h*n. Men påpekade samtidigt att det inte finns några prov som man kan ta för att bevisa det.

Jag påtalade att jag inte gillar indelningen att bota ett symtom här och ett där, utan jag vill veta om de olika symtomen jag har, har en koppling till varandra. H*n nämnde s.k. autoimmuna sjukdomar som min UC, där det egna immunförsvaret bekämpar som i mitt fall tarmen. Men som jag slutligen uppfattade det så var det svårt även att bevisa autoimmuna sjukdomar, då det inte fanns något prov att ta. Det jag själv vet det är att framförallt vid UC, så ställs diagnosen oftast genom blodprover, rekto- och/alt. coloskopi och ibland tarmröntgen. Till det kommer patientens egen story om tarmproblemen.

Min doktor tittade sedan på min medicinlista på dataskärmen och undrade om jag behövde mer Mirtazapin. Men, hallo där tänkte jag. Du har inte ens behagat öppnat min journal och läst dina egna journalanteckningar, innan jag kom in. För då hade du sett att vi vid det senaste besöket i november satte ut medicinen. Så sonika, hade h*n ingen aning om vad jag först pratade om när vi började dagens besök!

Jag hade fler frågor i min skalle när jag gick därifrån än när jag kom dit. Ja, vad som kan kopplas ihop med mitt nu snart två månader långa illamående, blev jag inte klokare på. Inte heller verkade det finnas något som helst intresse att utreda vad värken beror på och om det finns ett samband med t.ex. UC eller inte. Är fibromylaglik värk detsamma som att h*n konstaterade fibromyalgi? Hur mår min sköldkörtel är den normalt tjock eller svullen? Däremot får jag tacka för svaret på den sista frågan som dök upp i min skalle när jag satt där, om beläggningen och svedan jag har på tungan, beror på att jag ätit kortison länge och det gjorde det konstaterade h*n efter att ha tittat på min tunga. Det kom ett lite utlägg om barn och torsk och vichyvatten, men det fanns också läkemedel om jag ville ha. Mitt svar blev jag börjar med vichyvatten.

Jag behöver inte en läkare som gör det lätt för sig genom att rabbla upp forskningsresultat, generaliserar eller slätar över saker. Jag behöver en läkare som lyssnar på vad jag har att säga och tar reda på fakta när det gäller mina kroppsliga symtom och mitt mående. Frågorna om naprapaten och mina vita blodkroppar, försvann bort i periferin.

Det skulle inte förvåna mig om jag i journalen har fått stämpeln “Patienten är en inbilsk, gnällig klimateriekärring som oroar sig över diverse kroppsliga besvär”. För det är den uppfattningen jag som patient känner att denne läkare förmedlar mellan raderna.

Avslutningsvis, apropå forskning och vetenskap, så förändras den med tiden. Två olika forskare kan komma till två olika slutsatser, beroende på hur frågan ställs. Den ena säger mjölk är nyttigt och den andre talar om att mjölken är farlig. Så det måste gälla samma sak här att inte lita på allt man hör talas om.