2 Apr 2007
Ja inte bara på himmelen, utan även inom mig. Humorn och skratten sprudlar. Maken fick återigen uppleva att bli lurad den första april, vilket han inte blivit på flera år, så han tog det som ett sunt friskhetstecken. Jag har ägnat mig åt saker IRL ett tag och dagarna har verkligen flugit fram.
Jag har kommit igång med min stavgång igen, som legat i träda ett tag. Likaså har min balansboll åter kommit fram ur gömmorna. Just nu känns det jättehärligt att först stava sig fram och lyssna på allt fågelkvitter som hörs, sedan plåga sig lite med övningarna med balansbollen innan det är dags för belöningen en god frukost. Igår firade jag ett år som ickerökare, ett år som gått fantastiskt fort och även mycket lättare än jag trodde, om jag bortser från UC:n. Men även den håller på att klinga av, så jag kan nog säga att jag för stunden mår oförskämt bra. 
Sjukgymnasten hjälper mig att få bukt med nack/ryggvärken, terapeuten med ryggsäcken var tredje vecka och konsulten på Arbetslivsresurs ska hjälpa mig tillbaka till arbetsmarknaden. Idag fick jag klartecken från den arbetsplats där jag var anställd när jag med buller och brak slog in i väggen att jag är välkommen tillbaka och arbetspröva hos dem och det känns fantastiskt.
-Tänk sa maken när han fick höra nyheten om arbetsprövning, om du hade gjort dig av med ditt företag innan du började hos dem, då kanske läget hade varit annorlunda och menade att jag kanske sluppit väggen. Ja, spekulera kan man alltid göra, men jag tror inte det hade hjälpt för jag var inte många millimeter i från den när jag tackade ja till vikariatet. Åh, andra sidan även om utbrändheten kostat mig mycket, inte bara rent hälsomässigt utan även rent ekonomiskt. Jag förlorade mitt företag och inkomsten mer än halverades, så finns det ändå positiva saker som den fört med sig också. Vilket jag nu kan se, jag är här och nu, mycket lugnare, gladare, klokare. Jag månar om mig själv, min hälsa och mina nära och kära. Jag har öppnat alla sinnen för vad naturen har att bjuda på, jag har upptäckt min kreativa sida.
Det har varit mycket oro på vägen hit, många personer i min närhet inklusive jag själv har varit väldigt tveksamma till om jag någonsin skulle ta mig tillbaka till ekonomisvängen. Hos mig själv har många tankar löpt looping i skallen under dessa år, om jag skulle satsa på en ny bana istället eller inte. Men under hela tiden så har jag inte kunnat släppa taget om det gamla, jag måste pröva och se hur det går först. Jag tänker i samma bana som när man ramlar av en häst, då ska man upp på hästryggen igen. Bara påt igen!
Här hemma har jag nu ändrat om i köket, en ny lampa är på plats och nya färger på gardinerna. Jag har gått från en blå fas till en grön och det kanske också har med mitt mående att göra. Det känns mycket varmare och lugnare med grönt. Symaskinen åkte fram och en bonad kom till utav en bit tyg, ett par lister och ett par mässingsöglor.
Nästa projekt blir att måla hörnbordet med oljebets i ek när andan faller på, någon gång i framtiden.
Andra bloggar om: utmattningsdepression, utbrändhet, IBD, ulcerös colit, mag- och tarmsjukdomar, hälsa, hem, inredning, glädje, livsglädje
2 april 2007 kl: 20:51
vad roligt att läsa att du har gjort en massa bra saker för dig själv! gymnastikbollen och promenaderna kan göra underverk i hjärnan, det måste jag också prova mera. Och vad fint ditt kök blev! Grön är en underverksfärg. =)
2 april 2007 kl: 21:02
Tack, loppispoppis!
Jo både stavgången och balansbollen gör underverk, på olika sätt.
Promeneradet är njutbart till fågelkvitter samtidigt som man tränar flåset lite. Balansbollen är en kul lite sak. Just att försöka att balansera på den, när man är stel som en pinne och ordet smidig har ramlat bort från ens vokabulär. När man ligger kravlande på den och inser detta så retar det skrattmusklerna ordentligt, kan jag lova.
Jag vet inte hur många gånger jag har varit på vippen att landa pladask på golvet.
2 april 2007 kl: 21:37
Precis vad jag hoppades, att du inte skrivit för att du har LEVT! Så skönt att du börjar må så mycket bättre. Grattis till ditt rökfria år. Kram!
5 april 2007 kl: 20:32
Tack K-Magalös! Jo, jag är tillbaka och lever i IRL och det känns otroligt skönt.
Kram
Annelie
14 april 2007 kl: 15:17
Åh, vilket härligt inlägg, jag blir alldeles varm av glädje. Är på vippen att tjuta. Jag vill så gärna börja arbeta, men jag tål inte höga ljud, trafik, mycket folk och stress. Men jag kan blogga. Nu har jag fått frågor på flera håll om reklam och en massa annat och jag tror ´jag skulle kunna våga mig på att försöka tjäna lite pengar på bloggandet, men jag är noga med vilka annonsörer det är, ingen skit och inget oetiskt. Problemet är bara hur jag ska gå tillväga, så att jag inte gör fel, vad gäller försäkringskassan. Jag orkar inte jobba som vanligt, men för min värdighets skkull skulle det kännas underbart att få tjäna egna pengar. Jag ska försöka förklara det för FK och se hur vi kan lägga upp det och att det ´finns en reservplan om jag brakar ihop av pressen och blggandet blir en stressfaktor istf något jag mår bra av. Förstår Du mitt dilemma? Åh, det tar så mycket energi att fundera på sådant här, och oro, attman ska göra fel och folk anmäler osv. Jag är livrädd för sådant, vill bara göra rätt för mig. Oj, nu tjatar jag visst, men jag tror Du förstår. Jag blir så glad av att läsa att Du är tillbaka i “livet”. Kram.
14 april 2007 kl: 19:16
Hej Cleo!
Jo, jag känner att jag är på G och det är jag jätteglad för. Visserligen fungerar jag inte som tidigare och det kommer jag kanske aldrig att göra. Men jag har åtminstående fått tillbaka ett så pass hyvsat mående på förmiddagen att det är dags att pröva om vingarna bär. Får jag bara lulla i min egen takt och att jag inte kör över gränsen för vad min kropp o knopp tål, så ska det nog bra. Men det svåra är att inse att jag inte är samma person, som innan jag rände in i väggen, även om jag själv gärna vill tro att jag har samma kapacitet.
Du kommer hit också Cleo, så småningom men lulla försiktigt fram i din egen takt
Vad jag vet så finns det flera som skrivit böcker och gett ut under sin sjukdomstid. Detta kan de ju inte ha gjort utan FK:s kännedom, tycker jag och kan en del göra det så borde du ju kunna få ha lite annonser på din blogg. Jag tycker att du ska ta upp det hela med din handläggare. Minns jag inte fel så har jag hört någonstans att man kan ta tillvara på om man har en viss restarbetsförmåga som jag tror är upp till 5 timmar i veckan. Men kolla upp för säkerhets skull och gör inget utan att du har förankrat det hos FK att det är okey. Jag förstår att detta tar energi att fundera i kring, men jag ser det som ett positivt steg framåt mot målet frisk till att testa dina vingar. För skaffar du annonsörer så får du lite mera ansvar att tacklas med, klarar du denna press eller inte? Det är bara och testa och se och skulle det inte fungera, så är det bara att vänta tills nästa tåg kommer för det gör det.
Kram
16 januari 2008 kl: 17:13
Hej Annelli!
Jag har hittat en fin bild sol_akt.jpg… mycket fin. Går det bra att använda den till en hemsida som jag håller på med.
MVH Olle