Snart blir jag väl utsedd till “Sveriges sämsta bloggare” med tanke på hur sällan jag numera skriver. :D

Jag hoppas att jag en dag, ska få lite ordning igen på bloggandet men just nu är jag tyvärr tvungen att prioritera för att få min vardag att fungera.

Min arbetsprövning går fortfarande bra, jag stortrivs att vara tillbaka på BB. Förra veckan ökade jag upp min tid med två timmar/veckan. Men jag har nu ett dilemma som jag måste lösa och det är att hitta balansen mellan arbetsprövningen och mitt övriga liv. Som det varit sista veckorna, så har jag svårt att gå ner i varv när jag kommer hem. Istället för att gå och lägga mig och vila, så har jag fortsatt göra en det ena och en det andra, vilket tillsist resulterar i platt fall i sängen. Mer värk, en motor som rusar inom mig, tankekaos, svårt att somna etc.

Jag stiger på mitt tuff tuff tåg som bara rusar fortare och fortare. Fast jag innerst inne känner/vet att jag måste kliva av och gå och lägga mig, så fortsätter jag åka fortare och fortare. Snacka om att vara självdestruktiv och tack vare detta så fick jag lite bassning av min terapuet (med all rätt) om att jag inte får hoppa över min vila och meditation. Varför gör jag så här? Ja, kanske är det för att jag vill intala mig och bevisa att jag är friskare än vad jag är och att jag orkar mer än vad jag faktiskt gör. Men nu får det vara slut på det, jag lovat mig att vara benhård inte tulla på pausar, vila och meditation.