Annelies Blogg

Dagarna bara svischar förbi, och nu är det snart månadsskifte, igen! Kan inte fatta vart dagarna tar vägen! Sedan jag skrev sist så har jag hunnit med att fira midsommar, haft bröllopsdag och utökat tiden på arbetsprövningen.

Midsommaraftonen, den firade vi på landet. Hos min systers svärmor. Ett kanonställe att vara på när det är sommar. Tyst och fridfullt då inte många bilar som passerar förbi. Kor, hästar och grisar betar och bökar runt i hagarna runt om. Vi började med att klä midsommarstången, “grabbarna” fixade eklöv och vi “tjejer” plockade blommor till den. Jag tror faktiskt att vi fick ihop den snyggaste midsommarstång, vi någonsin haft. Men det är ju så att träning ger färdighet! När stången var klädd så bänkade vi oss i trädgården, och åt den sedvanliga midsommarmaten. Precis, som tidigare så körde vi med knytis, vilket är smidigt för den som har midsommarfesten hemma hos sig. Vi umgicks, spelade kubb, kastade pil, dansade och hade lite allsång till makens toner på gitarren. Framemot kvällen så kom regnet, men vad gjorde det. Med rätt kläder och lite fantasi, så löser man det också, så även den sedvanliga grillningen blev avklarad.

Maken och jag har också haft tennbröllop. I år inföll vår bröllopsdag på midsommardagen. Det är helt ofattbart att vi varit gifta i 10 år. Tiden har gått så fort, tycker inte att det var länge sedan vi gifte oss. Men det är väl så när man trivs med varandras sällskap.

På jobbet har det fungerat bra, och jag har utökat tiden till 10 timmar i veckan. Går jag bara och lägger mig när jag kommer hem, så funkar det bra. Jag är jätteglad över att jag kommit hit, och att jag är tillbaka inom ekonomisvängen igen, då många i min närhet inte trodde att det var så stor chans att jag skulle kunna återvända dit. Både min självkänsla och mitt självförtroende har fått sig en spark uppåt i rätt riktning och det känns härligt. För när man går hemma så urholkas detta något enormt. Jag märker själv, vilket lyft mitt mående har fått, sedan i vintras. Då var bilen min trygghet för att ta mig från punkt A till B. Det var med den jag tog mig fram vart jag än skulle, om det så var bort till ICA. Sedan jag började med min arbetsprövning, så cyklar jag oavsett om det är vackert väder eller inte. När jag började mina cykelturer i mitten av april, så var ångestnivån på vägen dit en 10:a nu är den 0-1. Så det minsta jag säga är att det går framåt och jag är så glad för det!

När jag väl fått fart på skrivarlusten i dagboken, så avslutar jag med att tala om att coloskopin som jag skrev om sist, gick bra även om den gjorde lite ont i mellan varven. Det såg jättebra ut, förutom sista biten som fortfarande var inflammerad och blöder. Läkaren som gjorde coloskopin, ändrade lite i medicineringen, så nu behöver jag bara ta Asacoltabletter morgon och kväll och Pentasasuppar på kvällen. Det blev jag glad över och jag hoppas att det funkar, för att hålla på med dessa clysmor som jag gjort sedan september är bökigt. Min egen tarmspecialist har semester, så jag hör väl av honom i juli/augusti och får höra mer om vävnadsproven mm.