KravkänslighetJag hittade nyligen till Mammans blogg och upptäckte att där finns det mycket intressanta tankegångar. Idag så spånade hon om utbrändhet och hennes tankar nuddade bla. detta med utbrändhet och kravkänslighet.

Ska jag själv som en utav dem som drabbats av utbrändhet försöka att förklara varför en del av oss är så kravkänsliga, så tror jag att det handlar om följande. Många av oss som drabbats av den arbetsrelaterade utbrändheten, var människor som älskade våra jobb alldeles för mycket och vi tyckte om att arbeta under stress. Vi hade inte en tanke på att att kroppen behövde återhämtning i mellan varven för jobbet var viktigare för oss. Vi har också haft oerhört höga krav på oss själva att prestera. När vi sedan klappade ihop, så var hela systemet utslaget och jag skulle nog kalla det för att det blev total korsslutning i systemet den dagen vi brakade ihop. När sedan de olika funktionerna kopplades in så blev det helt enkelt en felkoppling någonstans. Helt plötsligt är vi en annan individ som inte fungerar som vi gjorde tidigare, kroppen och knoppen reagerar med stresspåslag för minsta lilla sak. Ja, med andra ord har vi utvecklat en slags stressallergi. Precis som en person som inte är allergisk men har anlag för allergi kan utveckla en allergi om mot tex. hundar om denne har vistats mycket i en miljö där hundar finns. Så har vi utsatt oss för så mycket stress i de miljöer vi har vistas i att vi får en överreaktion så fort vi hamnar i situationer som våra hjärnor upplever som stressande.

Men för att återgå till den just kravkänsligheten, så för mig kan kravkänsligheten ibland vara en reaktion på en så banal sak som att maken snällt frågar om det är något vi behöver hem från affären. Helt sjukt! Men på något sätt har våra hjärnor programmerat om sig när vi insjuknade. Min egen teori är att för många av oss som varit långt nere i utbrändhetsspiralen, fortfarande har kvar ett tunnelseende. Eller som maken och jag döpt det till strutseende, för det är ett litet hål längst ut. Vi stressas och reagerar oerhört starkt på att bli avbrutna inne i vår strut och det upplevs av en del av oss som ett krav på mer prestation. Jag som redan presterar max med det jag gör inne i struten. Förr kunde jag ha femtielva bollar i luften samtidigt och prestera max och nu fungerar inte detta, utan det är hela tiden en sak i sänder i min egen takt för att undvika stresspåslag. Bara denna förändring är både frustrerande och stressande. Sedan spelar det nog till viss del in att vi är personer som har haft/fortfarande har väldigt höga krav på oss själva. Nu stämmer inte verkligheten, med vår grundpersonlighet, vilket också skapar frustration.

Går det att undvika onödiga krav- och stresspåslag? Ja, allt eftersom tiden går är min egen erfarenhet. Men det krävs att jag måste alltid planera det jag ska göra. Aldrig samla ihop ett flertal aktiviteter samma dag. Måste följa mina dagliga rutiner med mattider, sovtider, vila etc. Men annars, får jag bara lunka runt i min egen takt, så lunkar jag bättre och bättre.

Kommer vi alltid att vara kravkänsliga? Nej, det tror jag inte! Utan tillsammans med en duktig terapeut kan vi nog bota den, genom att lära oss hantera de tankar och känslor som uppstår i samband med dessa sk. kravsituationer. Kan vi inte bota den helt, så kan vi med terapi få den att mattats av, så vi kan hantera dessa situationer bättre och på så sett minska stresspåslaget.

Ja, det var mina tankegångar. Spåna gärna vidare!

Uppdaterat 2007-08-16 14:00

Andra bloggar om: , , , ,

Postat av Annelie 19:31 Kategori Bloggar/Internet , Utbrändhet