Så var det fredag igen och maken gick på sitt skift. Jag sitter här framför datorn och smälter den pestobakade laxen jag just ätit och reflekterar lite över veckan som varit. Ja, mina tankar handlar som många andras om händelserna inom den politiska svären, där Schenströms bravader ihop med TV4:s politiske reporter varit följetong i media och i bloggsvären. Det har varit en vecka som handlat om hon hade jour eller inte, krognotan och hur glad i hatten hon varit. Ja, stackars sate vilken situation hon har försatt sig i, jag tycker faktiskt lite synd om henne. Det var nog ågren med versaler som satt på hennes axlar morgonen efter då hon skulle förklara sig för sin make.

Sedan har händelsen spätts på med hennes avgång, reporterns time-out, en urusel hantering av denna kris till att både Schenström och reporten blir anmälda för mutbrott, respektive bestickning. Som grädde på moset, spritsas nästa skandal fram. Schenströms efterträdare Nicola Clase har anlitat svartjobbare och är nu anmäld för skattebrott skriver SvD.
Jag kan inte säga annat än att jag tycker att det verkar som ett riktigt lustspel utspelar sig i maktens korridorer. Eller rättare en tragikomedi, som roar ute i världen. ”En flirtig och alkoholstinn natt i Stockholm har eskalerat till en politisk skandal i Sverige” /The Telegraph går att läsa på Aftonbladet site. Ja, herr Reinfeldt har verkligen fått det hett om öronen, inte så konstigt egentligen för han har själv duktigt medverkat till att historien om Schenström fick sådana proportioner. “Som man bäddar får man ligga” och “Av skadan blir man vis” sägs det och förhoppningsvis gör han inte samma misstag två gånger.

För egen del så har jag allt eftersom veckan gått, insett att jag inte får gå upp mera i tid inom den närmsta tiden. Jag måste stanna på de 16 timmarna ett tag framöver, innan jag tar nästa steg. I min egen planering så hade jag helst sett att jag kunde öka arbetstiden till 20 timmar/vecka, men kroppen och knoppen signalerar just nu stanna upp ett tag. Det är inte bara jag som har insett det, utan min arbetsledare tog upp det med mig idag. För mig själv så känns det jätteskönt att jag har kollegor som bryr sig och inte vill att jag går för fort fram, så jag får ett bakslag.

Nä, ett bakslag vill jag helst undvika, så det är bara att försöka att ta det lilla lugna ett tag och kurera sig lite, så att jag kan klättra vidare på stegen. Nu ska jag först och främst luta mig tillbaka i ett härligt skumbad, sippande på lite vitt vin och lyssna på Andrea Bocelli.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Postat av Annelie 20:57 Kategori Dagboken , Politik/Samhälle , Utbrändhet , Tidningsartiklar