Annelies Blogg

Startade dagen med ett halvt äpple och en stavgångsrunda runt Lysingsbadet på dryga timman. Jag lade märke till hur vackert det var vid Marielundsviken, när solen bröt igenom molnen och släppte ut sina strålar mot vattnet och de simmande sjöfåglarna. – Tusan också att kameran ligger hemma, sa jag tyst till mig själv. På andra sidan udden, blåste det mera och det gick vita gäss ute på Lucernafjärden, men även det har sin tjusning. I rask takt stavade jag mig fram på asfalt, bergsklippor, gräs och sand samtidigt som reflekterade över att det inte var särskilt länge sedan som jag inte klarade av att gå så snabbt. Då triggade jag igång och fick panikattacker. Nu gläds jag över den frihetskänsla som jag nu känner.

Väl hemma så startade jag mitt sköna söndagsprojekt, rakade benen, lät håret få en inpackning och ansiktet ett ångbad och lite portömning och sedan en djuprenande ansiktsmask. Det var under min vistelse i badrummet, som jag upptäckte att några damråttor tittade fram under badkaret. Inte ni nu igen, tänkte jag för mig själv. – Ni får vänta tills i morgon, sa jag till dem. – Näe, skrek de i kör. – I morgon, svarade jag. – Näe, skrek de ännu högre. Efter mycket kivande fram och tillbaka, så gav jag upp. – Okey då, ni får en stund av min sköna söndag!

Så det var bara att plocka fram skurhinken, moppen och grönsåpan ur städskåpet och bege sig in i badrummet igen. Som tur är så är badkaret så lätt. Jag flyttade det själv ut på golvet, för att få mera plats och högg tag i moppen. Sedan valsade jag runt där och med såpans hjälp så gick det i en hiskelig fart. Dammråttorna klarade visst inte av tempot, för rätt som de var så var de helt borta. – Puh, sa jag men nu är det gjort och jag hade fortfarande många timmar kvar på min sköna söndag.