Det var glädjande att läsa Svd:s artikel att Socialstyrelsen nu ändrat sina rekommendationer, så att personer som drabbats av utmattningssyndrom även i fortsättningen får sjukskrivas. “Sjukskrivningen måste vara en del i behandlingen” och jag kan inte göra annat än att hålla med om det. Som det varit tidigare så är det alltför många som helt lämnats åt sitt eget öde, skickats hem med en pillerburk och en sjukskrivning. Vem blir hjälpt av det? Inte många, utan snarare mår man sämre av att ingen bryr sig.

När en människa hamnat längst ner i utbrändhetsspiralen, så är det också hjälp och stöd den personen behöver för att ta sig därifrån. En utbränd själ klarar inte av att hålla i det rodret själv. Utan, de professionella (läkare, psykologer, terapeuter, sjukgymnaster mfl.) måste finnas med under resans gång mot friskheten. Det måste hela tiden under sjukskrivningsprocessen stämmas av hur personen mår och vilken adekvat hjälp man behöver just då för att ta sig vidare. Jag hoppas nu när dessa rekommendationer är framtagna att det också satsas resurser både på primärvården och den psykriatriska vården. Personal måste både utbildas och anställas, så att terapi- och stödtimmar finns att tillgå för de människor som behöver.

Idag är det rena lotteriet av hur du värderas. Får du 10, 15, 20, 30 osv. timmar hos en terapeut eller får du ingenting.

Andra bloggar om: , , , , ,