5 Okt 2006
Bloggar/Internet
13 Sep 2006
Bloggare skall inte tro att de är något.
Bloggare skall inte tro att de är lika god som mig.
Bloggare skall inte tro att de är klokare än mig.
Bloggare skall inte inbilla sig att de är bättre än mig.
Bloggare skall inte tro att de vet mer än mig.
Bloggare skall inte tro att de är förmer än mig.
Bloggare skall inte tro att de duger till något.
Bloggare skall inte skratta åt mig.
Bloggare skall inte tro att någon bryr sig om er.
Bloggare skall inte tro att de kan lära mig något.
13 Sep 2006
Igår kväll var det svårt att ta sig in på min blogg pga av driftstörningar. Tur var nog det för när jag läste Jan Guillous uttalande i Aftonbladet om att ”Bloggar består av pladder” så drog adrenalinpumpen igång riktigt ordentligt här och vad jag hade skrivit då hade inte lämpat sig i tryck.
– Den som har tid att svamla på nätet dagarna i ända kan inte ha någon seriös sysselsättning eller seriösa avsikter, säger han till aftonbladet.se.
Enligt honom är det för många som bloggar i Sverige och då blir det meningslöst.
– Alltför många människor som skriver offentlig dagbok tar ut varandra.
Enligt honom är det dessutom extra ointressant när människorna som skriver dagbok inte är kända för allmänheten.
– De har ingen offentlig betydelse, säger han
Ja, du Jan! Jag förstår att det inte kan vara lätt för en messerschmitt att förstå sig på detta med att skriva dagbok på nätet. Men förmodligen är det så att vi bloggare gillar att dela med oss av våra egna åsikter, tankar, kunskap, idéer, dikter, noveller och livserfarenheter och vad det än må vara utan ta betalt för det. Hade vi velat tjäna pengar, så hade vi nog valt att bli författare eller journalister istället och det är väl något som du ska vara glad över att vi inte valt. För tänk vilken konkurrens du skulle ha fått då.
Men vi bloggare har hittat ett sätt som passar oss. Vi skriver våra inlägg/artiklar och ger våra läsare möjligheten att kommentera dem direkt. Något som inte dina läsare kan göra på direkten. Inte nog med detta, vi knyter många kontakter med likasinnade och som ibland leder till en vänskap som gör att vi möts IRL.
Du må tycka att vi ickeoffentliga personer är ointressanta och att vi svamlar. Men för mig är detta inget svammel utan min verklighet! Att få skriva av mig mina tankar, ångest, insikter etc har varit en billig terapi under min sjukdomstid. Bloggen/dagboken fungerar också som ett mätverktyg för mig på mitt eget mående för att se att tillfrisknandet hela tiden går framåt. Vilket tidvis kan vara svårt att se själv, men genom att läsa det man skrivit innan så ser man framstegen man gör. Jag har under dessa år som bloggare fått mycket positiv feedback från både dem som själva drabbats av utmattningssyndrom/depression, anhöriga mfl. via mail och i min gästbok på www.utmattningsdepression.net och av att döma av det så är jag och min sida inte så ointressant för mina läsare. Kan min egen livskris vara en tröst och hjälp för en annan medmänniska så är det värt varje ord jag skrivit på min blogg.













Alla inlägg (RSS2)
Alla inlägg (Atom 1.0)