Annelies Blogg

Har hon lagt ner skrivandet? Varför skriver hon inte? Hur mår hon? Mår hon bra? Mår hon dåligt? Det är kanske frågor som en del av er har ställt er, när ni besökt bloggen och ingenting har hänt sedan den 31 december. Men här har det varit full rulle sedan 1 januari, då jag inledde nya året med en ny kortisonkur. Min käre tarmspecialist bytte i samband med detta ut en av mina mediciner mot en annan. Och för första gången på två år blev jag helt blödningsfri under några veckor och även min ledvärk försvann för ett tag, vilket var kanonskönt.

I slutet av februari, så åkte jag själv till Göteborg för att stötta min dotter som då skulle genomgå en hjärtoperation. Operationen gick jättebra, men efter två dagar så uppstod komplikationer. Hon hade fått ett lymfläckage och blev kvar ytterligare en månad på Thoraxavdelningen på Sahlgrenska. Jag själv blev kvar två veckor i Göteborg och fick känna på storstadslivets puls och de långa avstånden dit man ska.

Läs mera…

Då jag drog upp persiennerna i morse vid halv sextiden, så regnade det. Efter lite överläggningar med mig själv så beslutade jag mig för att ta bilen istället för cykeln till jobbet. Som vanligt gick timmarna där i en hiskelig fart. Det är så när man gillar det man gör och när det finns saker som man kan utföra. När jag sedan kom hem igen efter lunchtid, så snurrade det rätt så bra i skallen och jag kände att jag hade gått lite över gränsen. Då kändes skönt att veta att jag i en och en halv dag, bara kan ta det lugnt och varva ner och återta nuet.

Läs mera…

Idag lät jag Proviva - “Magens bästa vän” - Blåbärssoppa hamna på mitt frukostbord tillsammans med mina fullkornsmackor, gröna te, och avslutningsvis lite kaffe. Men det skulle jag inte ha gjort! Straxt efter frukosten så satte magen igång att återigen leva sitt eget liv med magknip och illamående. Just, när dessa obehag infann sig, så tänkte jag ilsket på reklamen “Magens bästa vän”. Jo, jag tackar och det föll jag för! Sedan lugnade jag ner mig lite, och erkände för mig själv att det var nog inte så lyckat att inta soppan ihop med fullkornsmackorna, för jag har ju ingen stålmage precis. Utan för min del är det nog bättre att jag testar den som ett mellanmål istället.

Läs mera…

Startade dagen med ett halvt äpple och en stavgångsrunda runt Lysingsbadet på dryga timman. Jag lade märke till hur vackert det var vid Marielundsviken, när solen bröt igenom molnen och släppte ut sina strålar mot vattnet och de simmande sjöfåglarna. – Tusan också att kameran ligger hemma, sa jag tyst till mig själv. På andra sidan udden, blåste det mera och det gick vita gäss ute på Lucernafjärden, men även det har sin tjusning. I rask takt stavade jag mig fram på asfalt, bergsklippor, gräs och sand samtidigt som reflekterade över att det inte var särskilt länge sedan som jag inte klarade av att gå så snabbt. Då triggade jag igång och fick panikattacker. Nu gläds jag över den frihetskänsla som jag nu känner.

Läs mera…

Efter lite sovmorgon till halv nio, en ägg- och sillfrukost så kom jag i plockartagen. Jag läste på något löp att vintern är på väg, så under förmiddagen ägnade jag mig en stund åt att rensa terrassen. Blomkrukorna, vattenkannan, trädgårdsslangen, grillen och gräsklipparen etc. fick en ny plats på förrådet. Under mitt plockande, infann sig inspirationen. Den ena idén efter den andra dök upp i huvudet om hur jag ska vintersmycka terrassen med ljus. Det första jag måste göra det är att se vart jag kan få tag i stallyktor med hängare att sticka ner i snön (jag tar tacksamt emot tips, om någon vet var sådan finns). När väl terrassen var klar, gav jag mig på kläd- och skohyllan i hallen. De har verkligen en benägenhet att samla på sig saker. Picknickkorgen har gjort sitt för i år, liksom en hel drös med kläder och skor som åkte in på deras rätta ställen. Så nu får vintern gärna komma för hyllorna är nu redo för att samla på sig varmare kläder och skor.

Läs mera…

Så var det fredag igen och maken gick på sitt skift. Jag sitter här framför datorn och smälter den pestobakade laxen jag just ätit och reflekterar lite över veckan som varit. Ja, mina tankar handlar som många andras om händelserna inom den politiska svären, där Schenströms bravader ihop med TV4:s politiske reporter varit följetong i media och i bloggsvären. Det har varit en vecka som handlat om hon hade jour eller inte, krognotan och hur glad i hatten hon varit. Ja, stackars sate vilken situation hon har försatt sig i, jag tycker faktiskt lite synd om henne. Det var nog ågren med versaler som satt på hennes axlar morgonen efter då hon skulle förklara sig för sin make.

Läs mera…

Med tanke på dem i dagarna publicerade artiklar i Expressen, Aftonbladet, DN och SvD

och debatterna på deras forum så kommer här en liten bekännelse från en av Sveriges s.k. parasiter. Ja, jag tar inte åt mig och blir ledsen över att bli kallad parasit. Jag tycker det säger mer om dem som benämner en medmänniska parasit än mig själv. Men för att lugna dessa personer lite i oron över att jag lever på deras skattepengar, så kommer här en liten redogörelse om den framtida planeringen.

Jag vill först tillägga då det gäller mig själv så har jag förmodligen bidragit mer till samhället då jag vågat ta risker och startat ett par företag, förmodligen betalat mer i skatt, och förmodligen också skapat fler arbetstillfällen än vad dessa människor har gjort i sina liv eller kommer att göra i framtiden. Jag förstår att varje skattekrona som kan hjälpa en medmänniska och även er själva då ni blir sjuka svider ordentligt. Men lugn, det går att komma över, ett sätt som kanske kan hjälpa är att läsa någon av Dalai Lamas böcker. De borde kunna strö ett frö av medmänsklighet och solidaritet.
Läs mera…

Dagarna bara svischar förbi, och nu är det snart månadsskifte, igen! Kan inte fatta vart dagarna tar vägen! Sedan jag skrev sist så har jag hunnit med att fira midsommar, haft bröllopsdag och utökat tiden på arbetsprövningen.

Midsommaraftonen, den firade vi på landet. Hos min systers svärmor. Ett kanonställe att vara på när det är sommar. Tyst och fridfullt då inte många bilar som passerar förbi. Kor, hästar och grisar betar och bökar runt i hagarna runt om. Vi började med att klä midsommarstången, “grabbarna” fixade eklöv och vi “tjejer” plockade blommor till den. Jag tror faktiskt att vi fick ihop den snyggaste midsommarstång, vi någonsin haft. Men det är ju så att träning ger färdighet! När stången var klädd så bänkade vi oss i trädgården, och åt den sedvanliga midsommarmaten. Precis, som tidigare så körde vi med knytis, vilket är smidigt för den som har midsommarfesten hemma hos sig. Vi umgicks, spelade kubb, kastade pil, dansade och hade lite allsång till makens toner på gitarren. Framemot kvällen så kom regnet, men vad gjorde det. Med rätt kläder och lite fantasi, så löser man det också, så även den sedvanliga grillningen blev avklarad.
Läs mera…

Snart blir jag väl utsedd till “Sveriges sämsta bloggare” med tanke på hur sällan jag numera skriver.

Jag hoppas att jag en dag, ska få lite ordning igen på bloggandet men just nu är jag tyvärr tvungen att prioritera för att få min vardag att fungera.

Min arbetsprövning går fortfarande bra, jag stortrivs att vara tillbaka på BB. Förra veckan ökade jag upp min tid med två timmar/veckan. Men jag har nu ett dilemma som jag måste lösa och det är att hitta balansen mellan arbetsprövningen och mitt övriga liv. Som det varit sista veckorna, så har jag svårt att gå ner i varv när jag kommer hem. Istället för att gå och lägga mig och vila, så har jag fortsatt göra en det ena och en det andra, vilket tillsist resulterar i platt fall i sängen. Mer värk, en motor som rusar inom mig, tankekaos, svårt att somna etc.

Jag stiger på mitt tuff tuff tåg som bara rusar fortare och fortare. Fast jag innerst inne känner/vet att jag måste kliva av och gå och lägga mig, så fortsätter jag åka fortare och fortare. Snacka om att vara självdestruktiv och tack vare detta så fick jag lite bassning av min terapuet (med all rätt) om att jag inte får hoppa över min vila och meditation. Varför gör jag så här? Ja, kanske är det för att jag vill intala mig och bevisa att jag är friskare än vad jag är och att jag orkar mer än vad jag faktiskt gör. Men nu får det vara slut på det, jag lovat mig att vara benhård inte tulla på pausar, vila och meditation.

Så har vi kommit in i en ny månad maj, och dagarna kryper närmare och närmare en härlig tid med sol, bad och ljuva sommarkvällar.

Här fortsätter livet i ett behagligt välmående när jag inte kör över mig själv och tror att jag orkar mer än jag gör. Det är jätteroligt att arbetsträna! Jag trivs med att känna att jag har lite ork och kan göra lite nytta, så bra att jag ville öka upp tiden redan efter två veckor. Men jag blev uppmanad att vänta lite till, så jag tog mitt förnuft till fånga för jag vill inget hellre än att detta ska gå vägen.

Förutom att jag stavat mig runt om vardagarna både i närområdet och på Gränsö, så har det också blivit en del skogsvandringar med maken och en väninna. Jag har också varit på besök hos min nya läkare och det var stor skillnad mot det läkarbesök med den föregående som jag berättade om här på bloggen för ett tag sedan. Likaså har det blivit några besök hos optikern. Idag, tex. var jag och hämtade ut det andra paret med nya linser som jag hoppas ska fungera bättre än de tidigare.

Vår uteplats har fått både staket och tak, så jag har även kunnat koppla av med lite trädgårdsarbete. Jag har gjort i ordning ett litet land inuti ett större land. Täckt det yttre större med dekorationssten i vit marmor och lagt rödaktig natursten som kantstenar runt båda två. Det blev ursnygg om jag får säga det själv!. Inuti den lilla som har formen av ett ruter så har jag satt lite växter riddarsporre, löjtnantshjärta, balsamin och för tillfället penseér som kantblommor och en solcellslampa som ska lysa upp växterna. Hur många det nu blir som överlever om det blir frostiga nätter? Jag får väl försöka att stå beredd med fiberduken, gå ut och hölja över dem innan jag själv hoppar under täcket