Annelies Blogg

Startade dagen med ett halvt äpple och en stavgångsrunda runt Lysingsbadet på dryga timman. Jag lade märke till hur vackert det var vid Marielundsviken, när solen bröt igenom molnen och släppte ut sina strålar mot vattnet och de simmande sjöfåglarna. – Tusan också att kameran ligger hemma, sa jag tyst till mig själv. På andra sidan udden, blåste det mera och det gick vita gäss ute på Lucernafjärden, men även det har sin tjusning. I rask takt stavade jag mig fram på asfalt, bergsklippor, gräs och sand samtidigt som reflekterade över att det inte var särskilt länge sedan som jag inte klarade av att gå så snabbt. Då triggade jag igång och fick panikattacker. Nu gläds jag över den frihetskänsla som jag nu känner.

Läs mera…

Med denna ljuvliga solnedgång i kväll i Västervik, säger jag godnatt till alla i ute i cyberrymden.

Här är lite foton som jag tagit ute på Gränsö under vecka 15.

Igår så försökte mästerfotografen “herself” att fånga årets första huggorm på bild vid Lillön på Gränsö. Men denne blyge slingrande sak kröp iväg, så det blev inte mycket kvar varför jag var tvungen att fixa ett förstoringsglas så att ni kan se en liten del av den rackaren.

Här är några av veckans skörd av foton som jag tagit ute på Gränsö.

Idag var jag ute vid Lysingsbadet och letade vårtecken att fotografera. Men jag såg inte en enda vårblomma att plåta, däremot så strosade jag runt i solskenet och förevigade lite sjömotiv.

Har ni tänkt på att när vi är ute och går i naturen, så hälsar vi artigt på alla som vi möter på stigarna och vägarna. Inte sällan så börjar vi att prata med varandra om det vackra vädret eller vyerna i naturen. Möter vi sedan dessa männsiskor på “stan”, så varken hälsar vi eller pratar vi. Detta fenomen sker också när vi är på sjön. Möter vi en annan båt i farleden, så hälsar vi glatt på varandra. Jag tror inte att detta är ett typiskt småstadsfenomen och det är säkerligen fler än jag som uppmärksammat det.

Vad är det som ger upphov till detta märkliga beteende? Är det den friska luften? Att vi känner trygghet av att inte vara ensam på stigen eller på sjön? Att vi känner en tillhörighet när vi upptäcker att vi har samma intresse?

Min egen teori är att det kanske är en kombination av detta ihop med att vi blir så avslappnade av att vara i naturen. Våra hjärnor hinner helt plötsligt med att registrera det som sker runt omkring oss, därför att vi inte är helt fokuserade på att nå ett mål så snabbt som möjligt. När vi går på “stan”, då är vi så upptagna med att komma så fort som möjligt fram till målet, t.ex. Åhléns. Vilket gör att våra hjärnor inte hinner med att registrera allt som sker runt omkring oss ordentligt. Vi går förbi människor utan att se dem. Är det någon som vi känner, så hör vi ofta den personen ropa något i stil med -Hallå, ser du inte blindstyre? Så är det problemet löst. Men när det är en människa som vi bara mött och hälsat på några gånger på stigen och inte känner ordentligt, så bryr vi oss helt enkelt inte om påkalla samma uppmärksamhet.

Det skulle vara mycket intressant att få höra om det är någon mer än jag som uppmärksammat detta fenomen och vad ni har för teorier.

Under en skön långpromenad till vackert fågelkvitter, så kunde jag konstatera att viden har börjat att vakna ur sin sömn och att krokusen blommade.

På vägen stannade vi hos släkten för att få oss lite söndagsfika och där hittade jag både snödroppar och även en liten påskliljeknopp i deras trädgård.

Vårbilder från Gränsö i Västervik.

Jag har den sista tiden uppmärksammat småfåglarnas kvittrande på morgonen innan jag klivit ur sängen, och jag har några gånger tänkt för mig själv att det måste vara våren som är på väg. Och visst är det så att våren är på väg.

Jag kom för en stund sedan hem i från en promenad ute på Gränsö, där jag under min vandring blev varse om hur fort snön smält undan på stigarna och fälten. Stigarna börjar att bli riktigt kladdiga och små vårfloder har bildats på dem. I träden och buskarna var det fullt av olika småfåglar som sjöng och flög glatt omkring. Termometern visar +3°. Ljuvligt, ljuvligt!

Tulpanernas 20-i-topplista 2007
1. Monte Carlo
2. Abba
3. Leen van der Mark
4. Yellow Flight
5. White Dream
6. Ile de France
7. Purple Prince
8. Carola
9. Rococo
10. Monsella
11. Negrita
12. Ben van Zanten
13. Laura Fygi
14. Leo Visser
15. Purple Lady
16. Up Star
17. White Marvel
18. Inzell
19. Purple Flag
20. Barcelona