Annelies Blogg

Igår kväll gick maken och jag först en liten runda runt Bondbacken och Lillön. Vi avslutade sedan vår promenad med att njuta av kvällsolen över Ekholmen till lite kaffe med dopp.

Dessa två foton tog jag i kväll när maken och jag var ute på Gränsö.

Horns gård blev natten till torsdagen attackerad av djurrättsaktivister. Aktivisterna förstörde flera bilar på gården genom att de bl.a. hällde ut frätande syra på dem som helt förstörde lacken. De sprayade också ner bilarna med svart färg och hade på etsningsmedel på bilrutorna. Förutom bilarna så har de också gett sig på byggnader och grindstolpar, där de skrivit slagord som “Skaffa ett riktigt jobb parasit”, “Kräk”; “DBF” och “Pälsmördare” etc.

-Det känns förfärligt. Och det har inte bara drabbat mig, utan mina hyresgäster på gården har också fått sina bilar förstörda, säger Bruno Bengtsson till Västerviks Tidningen, mera känd som ”Päls-Bruno” och som också hans företag i Tranås heter.
Enligt artikeln i VT så har liknande attacker förekommit på andra håll i södra Sverige under den senaste tiden. Även en pälsbutik i Vimmerby blev utsatt under samma natt. Butiken fick sina skyltfönster krossade och butiksägaren fick sin bil förstörd på samma sätt som på Horns Gård.

Liknande vandalisering förekom också natten till onsdagen i Tranås, där fyra butiker vandaliserades och en av dessa var ”Päls-Brunos”. Skadegörelsen var omfattande, krossade fönsterrutor, nerklottrade fastigheter och farlig syra som sprayats både på hus och bilar. Även dörrhandtagen hade smetats in med syra. 9 personer fick i samband med detta föras till sjukhuset i Eksjö för kontroll, men samtliga kunde senare lämna sjukhuset.

På DBF:s hemsida (Djurens befrielsefront) går det att läsa följande om deras förslag på aktioner enligt DBF:s riktlinjer.

“En pälsaffär attackeras, och får samtliga fönsterrutor krossade, samt slagord sprejade. Det blir mindre lönsamt för affärsinnehavarna att tjäna pengar på djurs lidande, och de kan inte utöka sin verksamhet. Kanske tvingas de även höja priserna för att ha råd att laga skadorna. Efter upprepade aktioner tvingas affären att stänga, och inga fler pälsar kommer att kunna säljas. Ju färre pälsaffärer det finns, och ju färre pälsar som säljes - desto färre djur kommer ju också dödas på pälsfarmerna”.

Läs hela artikeln:
Djurrättsaktivister slog till mot Horns gård VT 2006-08-11
Djurens Befrielsefront

Jag själv har mycket svårt att förstå hur dessa attacker främjar djurens bästa. Våld och sabotage leder inte till annat än att detta slår tillbaka mot de djurrättsorganisationer som på laglig väg arbetar med att försöka att påverka djurens villkor genom opinionsbildning, lagförändringar etc. Och i detta fall så verkar det som att dem som utfört aktionen inte helt håller sig DBF:s riktlinjer då de även gav sig på Päls-Brunos hyresgästers bilar.

Ja, idag har det inte blivit så mycket gjort, då det i stort sett har regnat hela dagen. Framåt kvällen så blev det lite uppbehåll så att vi kunde sticka ut på Gränsö. Eftersom det var grått och trist ute, så tog jag inte med mig kameran som jag brukar. Vilket visade sig vara otur för när vi hade gått runt vår runda och var på väg tillbaka till bilen, så stod ett rådjur blick stilla straxt intill vägen. Jag har aldrig tidigare varit ett rådjur så nära och hade jag haft kameran med så hade jag fått en kanonbild. Men sånt händer, bättre lycka nästa gång.

Äntligen har värmen kommit och med den en längtan efter att få kasta sig i havet. Igår förmiddag var det premiär ute vid Bondbacken. Trots det fina vädret så var det ganska tomt med folk på stranden, vilket förvånade mig. Jag trodde att det skulle vara fullt av barnfamiljer, vilket det var sist jag var där och badade. Men å andra sidan är det ca 15år sedan, då jag föredrar att bada vid klippor.

Men nu gjorde maken och jag avkall från det och valde en sandstrand istället. Efter en stunds stekande i solen, infann sig sakta modet hos mig att bege mig ner till vattnet. Jag klev försiktigt i med båda fötterna i vattnet och började med stapplande steg bege mig utåt. Botten var full av småsten, vilket kändes ordentligt under mina fötter. Har det verkligen varit så här stenigt tidigare, tänkte jag för mig själv medan jag i ”slowmotion” rörde mig framåt. Eller blir man lite känsligare under fötterna när man blir äldre? Att det var fullt av småsten verkade inte bekomma barnen som lekte utmed strandremsan.

Det är ganska långgrunt vid Bondbacken och trots att jag tyckte att jag hade tagit mig en bra bit ut från stranden, så nådde vattnet inte längre upp än till knäna. Tillråga på allt så blev vattnet blev bara kallare och kallare ju längre ut jag klev. Detta är självplågeri, men jag ska ta mig tusan doppa mig i år, sa jag till maken som var straxt intill mig. Jag fortsatte att gå tills vattnet nådde mina lår. Nu eller aldrig, tänkte jag och kastade mig baklänges i. Lika snabbt som jag försvann under vattenytan, lika snabbt kom jag upp igen.

Brrr, vad det var kallt, men nu är det i alla fall gjort!