Annelies Blogg

Igår kväll när jag var som mest uppe i mina förberedelser inför advent, så hade en verkligt vilsen själ hittat min blogg via Google. Personen kallar sig för Bloggupproret 2007 och lämnade nedanstående kommentar till ett utav mina inlägg. Jag tyckte inte att kommentaren var relevant för själva inlägget som han kommenterade, så den fick en ny plats i detta inlägg istället. På så sätt får denna vilsna själ fortfarande göra sin stämma hörd på min blogg med sina åsikter.

Läs mera…

Då jag drog upp persiennerna i morse vid halv sextiden, så regnade det. Efter lite överläggningar med mig själv så beslutade jag mig för att ta bilen istället för cykeln till jobbet. Som vanligt gick timmarna där i en hiskelig fart. Det är så när man gillar det man gör och när det finns saker som man kan utföra. När jag sedan kom hem igen efter lunchtid, så snurrade det rätt så bra i skallen och jag kände att jag hade gått lite över gränsen. Då kändes skönt att veta att jag i en och en halv dag, bara kan ta det lugnt och varva ner och återta nuet.

Läs mera…

Idag lät jag Proviva - “Magens bästa vän” - Blåbärssoppa hamna på mitt frukostbord tillsammans med mina fullkornsmackor, gröna te, och avslutningsvis lite kaffe. Men det skulle jag inte ha gjort! Straxt efter frukosten så satte magen igång att återigen leva sitt eget liv med magknip och illamående. Just, när dessa obehag infann sig, så tänkte jag ilsket på reklamen “Magens bästa vän”. Jo, jag tackar och det föll jag för! Sedan lugnade jag ner mig lite, och erkände för mig själv att det var nog inte så lyckat att inta soppan ihop med fullkornsmackorna, för jag har ju ingen stålmage precis. Utan för min del är det nog bättre att jag testar den som ett mellanmål istället.

Läs mera…

Startade dagen med ett halvt äpple och en stavgångsrunda runt Lysingsbadet på dryga timman. Jag lade märke till hur vackert det var vid Marielundsviken, när solen bröt igenom molnen och släppte ut sina strålar mot vattnet och de simmande sjöfåglarna. – Tusan också att kameran ligger hemma, sa jag tyst till mig själv. På andra sidan udden, blåste det mera och det gick vita gäss ute på Lucernafjärden, men även det har sin tjusning. I rask takt stavade jag mig fram på asfalt, bergsklippor, gräs och sand samtidigt som reflekterade över att det inte var särskilt länge sedan som jag inte klarade av att gå så snabbt. Då triggade jag igång och fick panikattacker. Nu gläds jag över den frihetskänsla som jag nu känner.

Läs mera…

Efter lite sovmorgon till halv nio, en ägg- och sillfrukost så kom jag i plockartagen. Jag läste på något löp att vintern är på väg, så under förmiddagen ägnade jag mig en stund åt att rensa terrassen. Blomkrukorna, vattenkannan, trädgårdsslangen, grillen och gräsklipparen etc. fick en ny plats på förrådet. Under mitt plockande, infann sig inspirationen. Den ena idén efter den andra dök upp i huvudet om hur jag ska vintersmycka terrassen med ljus. Det första jag måste göra det är att se vart jag kan få tag i stallyktor med hängare att sticka ner i snön (jag tar tacksamt emot tips, om någon vet var sådan finns). När väl terrassen var klar, gav jag mig på kläd- och skohyllan i hallen. De har verkligen en benägenhet att samla på sig saker. Picknickkorgen har gjort sitt för i år, liksom en hel drös med kläder och skor som åkte in på deras rätta ställen. Så nu får vintern gärna komma för hyllorna är nu redo för att samla på sig varmare kläder och skor.

Läs mera…

Så var det fredag igen och maken gick på sitt skift. Jag sitter här framför datorn och smälter den pestobakade laxen jag just ätit och reflekterar lite över veckan som varit. Ja, mina tankar handlar som många andras om händelserna inom den politiska svären, där Schenströms bravader ihop med TV4:s politiske reporter varit följetong i media och i bloggsvären. Det har varit en vecka som handlat om hon hade jour eller inte, krognotan och hur glad i hatten hon varit. Ja, stackars sate vilken situation hon har försatt sig i, jag tycker faktiskt lite synd om henne. Det var nog ågren med versaler som satt på hennes axlar morgonen efter då hon skulle förklara sig för sin make.

Läs mera…

Tiden går fort när roligt, sägs det och jag kan inte göra annat en att instämma. Vart september och oktober tog vägen vet jag inte, för de bara svischade förbi.

Bäst av allt var att i början av september fick maken en visstidsanställning på en av stadens fabriker. Han har sedan dess jobbat ständigt helgskift, men vad gör det. Ett jobb är ett jobb och det betydde framförallt mycket för maken. Han mår nu mycket bättre, vilket också avspeglar sig på hans insulinvärden. Dessa påverkas negativt av den inre stress man upplever när man inte har ett jobb att gå till. Med anledning av detta så har vi fått möblera om lite på veckodagarna hemma hos oss för att inte missa vår fredags-
middag som vi haft i tretton år. Vi kör den på tisdagkvällen istället och det funkar jättebra. Då jag lagar till något riktigt gott att äta och maken fixar hem en flaska gott vin till det. Makens helgjobb har också medfört att jag har fått mera egentid, där jag bara kan få tänka på mig själv ett tag, vilket känns skönt. Jag försöker att ta vara på tiden och njuta av den så länge den varar.

Läs mera…

Nu tar jag lite paus igen från bloggandet för att vila knoppen och kroppen. Det blev lite väl tufft att försöka att ge sig på att kommentera några av veckans nyheter/insändare.

Puss, på dig lilla “gubben” för att du ställde upp och hjälpte mig så att jag kunde svara på kommentarerna idag. Tur är att jag har dig som kan rycka in som en “extrahjärna” när det blir avbrott i min.

Tittar in igen när det finns ork!

Ha, det!

Det gläder mig oerhört att läsa Jörgen Norberg artikel insändare i SvD

Till skillnad mot regeringen som kör sin omvända Robin Hood-politik, så har han samma verklighetsuppfattning som jag och min man. Jag hoppas att fler på högersidan följer i hans fotspår.

För jag vill inte tro att alla väljare på högersidan uppskattar den cyniska politik som nu förs. Jag som är sjuk blir inte frisk fortare för att de försämrar sjukförsäk-
ringen och höjt min avgift till arbetslös-
hetskassan. Utan snarare så utsätts jag för ännu mera yttre stress som jag inte kan påverka och detta kan också leda till att min sjukfrånvaro i värsta fall blir längre. Jag blir också mer och mer oattraktiv för arbetsgivarna när det skärs ner i budgeten gällande arbetsmarknadsåtgärder etc. För ni tror väl inte på fullaste allvar att en arbetsgivare törs satsa på mig, utan att få stödåtgärder?

Läs mera…

Jag hittade nyligen till Mammans blogg och upptäckte att där finns det mycket intressanta tankegångar. Idag så spånade hon om utbrändhet och hennes tankar nuddade bla. detta med utbrändhet och kravkänslighet.

Ska jag själv som en utav dem som drabbats av utbrändhet försöka att förklara varför en del av oss är så kravkänsliga, så tror jag att det handlar om följande. Många av oss som drabbats av den arbetsrelaterade utbrändheten, var människor som älskade våra jobb alldeles för mycket och vi tyckte om att arbeta under stress. Läs mera…