Annelies Blogg

Dagarna bara svischar förbi, och nu är det snart månadsskifte, igen! Kan inte fatta vart dagarna tar vägen! Sedan jag skrev sist så har jag hunnit med att fira midsommar, haft bröllopsdag och utökat tiden på arbetsprövningen.

Midsommaraftonen, den firade vi på landet. Hos min systers svärmor. Ett kanonställe att vara på när det är sommar. Tyst och fridfullt då inte många bilar som passerar förbi. Kor, hästar och grisar betar och bökar runt i hagarna runt om. Vi började med att klä midsommarstången, “grabbarna” fixade eklöv och vi “tjejer” plockade blommor till den. Jag tror faktiskt att vi fick ihop den snyggaste midsommarstång, vi någonsin haft. Men det är ju så att träning ger färdighet! När stången var klädd så bänkade vi oss i trädgården, och åt den sedvanliga midsommarmaten. Precis, som tidigare så körde vi med knytis, vilket är smidigt för den som har midsommarfesten hemma hos sig. Vi umgicks, spelade kubb, kastade pil, dansade och hade lite allsång till makens toner på gitarren. Framemot kvällen så kom regnet, men vad gjorde det. Med rätt kläder och lite fantasi, så löser man det också, så även den sedvanliga grillningen blev avklarad.
Läs mera…

Jag fick en liten stund över, så här är jag igen. Man brukar ju säga att inget är som väntans tider. Och jag kan inte göra annat än att hålla med. Här sitter jag och väntar på att klockan ska bli 9.50, så jag kan åka till sjukhuset. Då ska äntligen coloskopin som var inplanerad i februari bli av. Ja, bättre sent än aldrig! Magen kurrar för fullt, för jag har inte ätit någon fast föda sedan igår vid halv tolv på dagen. På fyra timmar fick jag heller inte dricka innan det var dags för den stora tarmsköljningen. Fyra liter Laxabon skulle drickas ur på fyra timmar. Jag tröstade mig med att jag behöver inte betala dyra pengar för att få en tarmsköljning, vilket många kändisar m.fl. gör. Jag fick min gratis på frikortet. Inte smakade Laxabonet gott, men det finns säkert det som är värre. Det gick bra att få ner ett glas var tionde minut, med fokus på att det var något annat i glaset. Jag gick nog några varv runt ICA:s saft- och läskhyllor, för jag drack jordgubbssaft, hallonsaft, coca cola mm. När proceduren var klar, så fick jag dricka klara drycker fram till åtta nu på morgonen. Men jag orkade inte dricka så mycket, för jag var helt slut efter allt rännande på toan, så jag stöp i säng och slocknade som en klubbad säl. Där sov jag gott till morgonkvisten.

Nu ska jag fixa till min lilla matsäck, som jag kommer att få äta innan jag lämnar sjukhuset. En macka med kalkonbröst och apelsinjuice. Oh, vad jag längtar…

Snart blir jag väl utsedd till “Sveriges sämsta bloggare” med tanke på hur sällan jag numera skriver.

Jag hoppas att jag en dag, ska få lite ordning igen på bloggandet men just nu är jag tyvärr tvungen att prioritera för att få min vardag att fungera.

Min arbetsprövning går fortfarande bra, jag stortrivs att vara tillbaka på BB. Förra veckan ökade jag upp min tid med två timmar/veckan. Men jag har nu ett dilemma som jag måste lösa och det är att hitta balansen mellan arbetsprövningen och mitt övriga liv. Som det varit sista veckorna, så har jag svårt att gå ner i varv när jag kommer hem. Istället för att gå och lägga mig och vila, så har jag fortsatt göra en det ena och en det andra, vilket tillsist resulterar i platt fall i sängen. Mer värk, en motor som rusar inom mig, tankekaos, svårt att somna etc.

Jag stiger på mitt tuff tuff tåg som bara rusar fortare och fortare. Fast jag innerst inne känner/vet att jag måste kliva av och gå och lägga mig, så fortsätter jag åka fortare och fortare. Snacka om att vara självdestruktiv och tack vare detta så fick jag lite bassning av min terapuet (med all rätt) om att jag inte får hoppa över min vila och meditation. Varför gör jag så här? Ja, kanske är det för att jag vill intala mig och bevisa att jag är friskare än vad jag är och att jag orkar mer än vad jag faktiskt gör. Men nu får det vara slut på det, jag lovat mig att vara benhård inte tulla på pausar, vila och meditation.

Så har vi kommit in i en ny månad maj, och dagarna kryper närmare och närmare en härlig tid med sol, bad och ljuva sommarkvällar.

Här fortsätter livet i ett behagligt välmående när jag inte kör över mig själv och tror att jag orkar mer än jag gör. Det är jätteroligt att arbetsträna! Jag trivs med att känna att jag har lite ork och kan göra lite nytta, så bra att jag ville öka upp tiden redan efter två veckor. Men jag blev uppmanad att vänta lite till, så jag tog mitt förnuft till fånga för jag vill inget hellre än att detta ska gå vägen.

Förutom att jag stavat mig runt om vardagarna både i närområdet och på Gränsö, så har det också blivit en del skogsvandringar med maken och en väninna. Jag har också varit på besök hos min nya läkare och det var stor skillnad mot det läkarbesök med den föregående som jag berättade om här på bloggen för ett tag sedan. Likaså har det blivit några besök hos optikern. Idag, tex. var jag och hämtade ut det andra paret med nya linser som jag hoppas ska fungera bättre än de tidigare.

Vår uteplats har fått både staket och tak, så jag har även kunnat koppla av med lite trädgårdsarbete. Jag har gjort i ordning ett litet land inuti ett större land. Täckt det yttre större med dekorationssten i vit marmor och lagt rödaktig natursten som kantstenar runt båda två. Det blev ursnygg om jag får säga det själv!. Inuti den lilla som har formen av ett ruter så har jag satt lite växter riddarsporre, löjtnantshjärta, balsamin och för tillfället penseér som kantblommor och en solcellslampa som ska lysa upp växterna. Hur många det nu blir som överlever om det blir frostiga nätter? Jag får väl försöka att stå beredd med fiberduken, gå ut och hölja över dem innan jag själv hoppar under täcket

Här fortsätter dagarna att svischa förbi i rasande fart. Så fort att jag inte hinner med vissa saker, som tex. att skriva på bloggen.

Jag har klarat av min första vecka med arbetsprövning. Inte är det många timmar nu i startskedet, två timmar på måndag respektive onsdag. Men det har varit fullt tillräckigt för mig. I onsdags så lade jag min stavgång efter arbetsträningen och det var positivt, för då kunde jag verkligen rensa skallen ordentligt efter och gå ner i varv. Så det blir till att fortsätta så.

I torsdags så var jag hos optikern och provade ut linser, för jag är så trött på dessa gamla glasögon. Det var blev lite komiskt, när jag efter dryga 10 år skulle försöka att sätta in linser i ögonen. Att sätta in en lins var inte lätt när jag knappt ser dem när jag tar av mig mina glasögon. Efter mycket tappande, med en lins som vände sig ut och in i tid och otid, så lyckades jag tillsist få in en i högerögat. Men ingen i vänster. Vi kan sluta där sa optikern för jag ser att du har gjort detta tidigare. Det är bara en träningssak, att få linsen rätt. Sedan blev det värre, när jag skulle plocka ut något jag hade i ögat som jag inte såg. Men efter mycket petande och med en optiker som guidade mig, så lyckades jag att få ut det jag inte såg. Det kommer säkert att gå bättre när jag väl får försöka hemma i lugn och ro och med linser med min egen styrka.

Fredag, lördag och söndag, har jag lagt ned lite tid och pengar på utseendet. Frissan tog ett tag med saxen och fick bort mina slitna toppar i fredags och igår så fixade jag själv till färgen med H & M:s toning. Jag blev helnöjd efter med “chocolate” i håret. Idag så har det varit självplågarens dag då de nyinköpta vaxremsorna för ansiktet åkte fram. Förmodligen är det fler än jag som upptäckt att i den här åldern så börjar det att växa ut långa hårstrån på överläppen och hakan. Inte alls snyggt att gå omkring med. Efter en del vånda framför spegeln fattade jag mod till mig och värmde upp en vaxremsa mellan händerna, satte den på hakan och drog till. Det sved till lite i skinnet, men inte alls så mycket som jag trodde det skulle göra. Så jag fortsatte raskt med resten. Hårstråna försvann! Men nu sitter jag här med ett skinn som svider och det ser ut som jag har målat en stor röd clownmun i ansiktet. Jag hoppas att lite av den färgen lägger sig till i morgonbitti då jag ska till BB. Lägga sig det ska jag göra nu, så godnatt cyperrymden!

Det jag tar med mig ifrån idag är följande

Dagens fortskaffningsmedel blev cykeln
Arbetsprövningens första dag gick jättebra
Lättat det dåliga samvetet, genom att ta bort åtaganden som jag just nu ändå inte hinner med att göra

Verkliga svårigheter kan man övervinna,
endast de inbillade är oövervinneliga.

Gerd Vespermann
(Information saknas)

Här är lite foton som jag tagit ute på Gränsö under vecka 15.

Här har det varit full rulle sedan påsken med möten av olika slag inför min arbetsprövning. Och idag var det den första dagen på ekonomiavdelningen på min gamla arbetsplats. Det var jättekul att återse mina gamla kollegor, samtidigt som jag hade ett litet kaos inom mig när jag kom dit. Mina två timmar gick oerhört fort och det brukar tiden göra när man har kul. Glad men helt slut och med en hjärna på högvarv cyklade jag hem. Väl hemma så fick jag jag jättesvårt att varva ner och koppla av för jag var så oerhört uppspelt av att det gick så pass bra. Det kan jag ta för en dag.. Men nu ikväll känner jag att jag lär att somna ovaggad

Igår så försökte mästerfotografen “herself” att fånga årets första huggorm på bild vid Lillön på Gränsö. Men denne blyge slingrande sak kröp iväg, så det blev inte mycket kvar varför jag var tvungen att fixa ett förstoringsglas så att ni kan se en liten del av den rackaren.

Tio första
Första bästa kompis: Bettan
Första bil: Saab 99
Första kärlek: Min nalle
Första husdjur: Mitt marsvin var det första jag köpte för egna pengar, men som jag tyvärr både har glömt namnet på och fick lämna tillbaka till djuraffären pga allergi. Annars hade min familj två hundar innan. En halvtokig tax som hette Stej och världens snällaste Cocker som hette Ruffen.
Första semester: Göteborg
Första jobb: Kvarterets kiosk
Första köpta skiva: Hep Stars
Första riktiga kärlek: En liten lintott i tredje klass
Första piercing: Hål i öronen när jag var sex år.
Första konsert: Hep Stars i Västerviks Folkets park, när jag var sex-sju år.
Läs mera…